- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjette delen. Moderna typer. /
274

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

274

MODERNA TYPEK.

på ena sidan, Napoleon på ett berg, och kommunen i
Paris; dynamitsmällar och explosioner under dansen
och . . ."
Hänförd af sin egen vältalighet hade herr Pop-
pelqvist glömt sin första välbetänkta tvekan, men åter-
kallades nu dertill genom en misstänkt rörelse af fru
Planks knutna hand, och en hotfull och varnande hosta,
som afbröt hans tjusande beskrifning på festen och lät
honom med mera försigtighet återtaga:
"Fru Plank, jag hoppas vara igenkänd. Det var
jag som . . . som," stammade den stackars strumpväfva-
ren, alltjemt fläktande med buketten och helt förvirrad
vid den bistra fysionomi, som nu på närmare håll
bragte honom helt och hållet ur koncepterna. "Det
var mig, som ni var sa god och drog upp ur vattnet
och .. . och .. ."
"Gå ur vägen," afbröt fru Plank, som, sedan hon
tyst och skarpt betraktat honom några minuter, nu
återtog sågen och böjde sig ned efter ett nytt ved träd.
"Nej, fru Plank, jag tillåter icke detta!" utropade
herr Poppelqvist, som vid åsynen af en mycket gammal-
modig och tjock urkedja af guld, hvilken för ett ögon-
blick, då den besynnerliga qvinnan lutade sig ned,
skymtade fram under hennes trasiga kofta, kände sitt
mod och sin öfvertygelse om hennes rikedom tillväxa.
"Ett fruntimmer såga ved, nej, aldrig! Det ar jag, jag,
Carl Petter Poppelqvist, som hädanefter skall lätta edra
mödor och förljufva edra dagar. Tag denna bukett,
det ar bara första panten af min ..."
"Ar ni ifrån förståndet, menniska? Eller hvad vill
ni?" afbröt den respektabla frun, hvars tålamod nu
tycktes vara slut, och som föraktligt med sågen stötte
till den stora buketten, hvilken friaren räckte fram
under hennes näsa.
"Hvad jag vill! Jag vill förena mitt öde med mitt
lifs räddarinna; jag erbjuder er min hand, jag vill
gifta mig med er."
Fru Plank tog ett steg baklänges och såg sig vill-
rådig omkring i vedboden, liksom hon sökt att unct-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/6/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free