Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GAMLA PULPETEN. 275
komma sin passionerade älskare, och denne, som genast
märkte den fördel han trodde sig hafva vunnit, hop-
pade raskt öfver tröskeln, fattade hennes fruktansvärda
hand och fortfor ännu ifrigare:
"Dyra Plank!. . ." Men längre hann han icke i sin
kärleksförklaring, ty den kallsinniga och beslutsamma
frun gaf i det samma med sin breda fot, en kraftfull
stöt åt vedtrafven bredvid henne, och den olycklige
älskaren kände sig i Ögonblicket mörbultad af den ned-
rasande veden, som brakande föll öfver honom.
"Det ar grof skön björkved; det skall göra honom
godt; måtte alla egennyttiga, skojare få en vedtrafve
öfver sig!" mumlade fru Plank brummande och smög
sig ut genom en annan dörr ur vedboden utåt gatan.
Instängd i fru Trafvenfåles lilla rum, bevakad af
sin tillkommande man och dennes förtrogna, lefde Her-
mina emellertid trenne hela dar i ett tillstånd, som
ar omöjligt att beskrifva.
Hon kände icke den yttre otrefnaden omkring sig;
utan att se dem stirrade hon på de fula marraorkan-
delabrarna, "familjeporträttet" och allt detta skräp, som
man i välmening samlat omkring henne, upproret och
förvirringen inom henne lät henne slutligen föredraga
sjelfva sin värdinnas sällskap fr; mfor sitt eget, och
dennas prat besvarades slutligen åtminstone med ett
småleende.
Det var då, som Janzén al er visade sig.
Trenne dagar äro en mycket kort tid, men själen
och tankarna hinna likväl derunder uträtta mycket.
Den fruktan Hormina hyst, då hon åter mottog
sin brudgum, att höra honom tala om deras enskilda
förhållanden, befriade han henne med mycken klokhet
genast ifrån. Han utbredde sig deremot i fanatiska
målningar af sin religiösa tro, sitt brinnande nit och
sin längtan efter den sublima mission, hvartill han
var kallad, och denna blandning af grof enfald, ohyfsad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
