Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GAMLA PULPETEN. 277
gång som sin egen, och det var med ett slags helig
tillfredsställelse och triumf, som han efter en af sina
visiter hos fru Trafvenfåle och hennes hyresgäst in-
kom i sin egen kammare.
Knappt hade han emellertid stängt dörren, efter
sig, innan någon knackade derpå, och då han, miss-
nöjd att hlifva störd, Öppnade den ånyo, inträdde madam
Svensson, som bodde på vinden.
"Nå, madam Svensson, ni kommer väl för att söka
tröst i er djupa bedröfvelse; ni en hårdt pröfvad enka,
hvars enda son är tagen ifrån eder," sade Janzén, som
genast vid hennes åsyn inföll i den egendomligt pate-
tiska ton, hvilken han icke kunde använda inför Hermina.
Höjande förklädet till ögonen, utbrast madamen
också med det samma i en högljudd veklagan, hvilken
slutligen upplöste sig i några tunga suckar och derifrån
öfvergick direkt till hennes vanliga sqvallerjargon*
’.Jag har just varit hos några rättsinniga herrska-
per och bodt om litet hjelp," började hon hastigt och’
brådskande, "och en af fruarna lofvade att göra en
liten insamling eller lotteri, eller något sådant fot mig,
och dessutom så tänker jag nu, c(å lilla Fridolf är hädan-
kallad, att taga in i rummet ett andligt sinnad skräddare,
som sedan länge velat bo inne hos mig om nätterna,
och det blir alltid en liten hjelp i min svåra pröfhing;
men det var ändå icke det jag ville säga, utan jag
tänkte tala med magistern om en stackars "andeligen
död" menniska, som visst icke har långt igen; det ä^
den gamla fru Hilding, som jag passar upp på; och
jag tänkte, om magistern skulle vilja göra ett försök *
med henne i ellofte timmen... hon ligger riktigt för
döden, midt i sin obotfardighet, efter hvad jag hörde
. o ...
i gar."
"Har hon bedt er tala vid mig?"
"Nej. men jag skulle ändå vilja frälsa hennes fat-
tiga själ, efter som hon varit mycket god emot mig;
fastän det ingenting betyder, förstås, när hon icke ä?
pä rätta vägen; men jag tror, att hennes son, den der
doktorn, är mesta skulden till hennes otro."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
