- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjette delen. Moderna typer. /
290

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

290

MODERNA TYPER.

Man kan också bli dekontenanserad för minda
och den olycklige strumpväfvarens och demagogens fpj
mödan, att verlden blifvit upp- och nedvänd
Tal synas berättigad.
Emellertid var fru Plank i sjelfva verket icke É
långt aflägsnad, ty som klockan slog 8 på morgoneit
och postkarlen kom, för att ur den röda lådan vid
hörnet, hemta brefven i sin väska, framträdde fru Plank, |
liksom björnarne i det schweiziska Berns gamla kloofc* .
torn, stälde sig bredvid honom och sade med en röst, |
så hygglig och inställsam, att man aldrig skulle trott
den vara hennes egen:
"Min käre herr vaktmästare, jag råkade i går afton
att af misstag inlägga ett bref i lådan här, och jag "bet
så mycket att nu återfå det."
i
Med detsamma smög hon en femtioöring i post-
karlens hand, och denne frågade artigt, hvad adress
brefvet hade.
"Det var till fröken Hermina Winter," svarade fru
Plank utan tvekan.
"Se h$r har frun sitt bref mycket riktigt," åter"
tog karlen, som ingenting misstänkte, och fru Plank
aflägsnade sig hastigt med samma bref, som Harder
qyällen förut ditlägt.
Hon gick likväl icke långt; kanhända hade hon J
till och med icke ännu hunnit skaffa sig någon ny ]
bostad, ty hon vek af in på Maria kyrkogård, satte :|
sig der på en bänk, framtog det så listigt åtkomna
brefvet, bröt det utan något betänkande och läste det.
med mycken uppmärksamhet.
Den stackars Herminas angelägenheter tycktes
detta sätt åtminstone icke förblifva hemligheter för
någon annan än henne sjelf. Då fru Plank slutat, sat||
hon länge orörlig, mumlade några otydliga ord
sammanknäppte sina stora grofva händer med en
som man nästan skulle kunnat tro vara skymd af tårar/
Slutligen vek hon brefvet åter tillsammans; mei|
som kuvertet, hvilket varit limmadt, blifvit sönderslitet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/6/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free