Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GAMLA PULPETENr " 293
omöjligt att urskilja; ett raspande ljud af papper, lik-
som han uppvikit ett bref, afbryter tystnaden omkring
honom, och strax deref ter omskakar han hastigt vattnet
i karaifen, häller några droppar deraf i glaset och
dricker ur dem, smackande med tungan, liksom han
velat pröfva dess smak.
I det samma höras den unga flickans lätta steg i
trappan, och den spöklika figuren sätter hastigt glas
och karaff tillbaka på brickan vid sängens hufvudgärd,
ser sig omkring i rummet, med ögon som lysa i mörkret
likt en katts, för att förvissa sig att ingenting derinne
röjer hans mystiska visit, skyndar tyst och fort som
en skugga öfver golfvet och försvinner inom dörren
till det hemlighetsfulla skåpet, som hastigt och ljudlöst
sluter sig efter honom.
Hermina hade emellertid ännu icke hunnit sätta
nyckeln*i dörren, förrän hon bakom sig i trappan hör
tunga " och långsamma steg, och intagen af en hastig
förskräckelse vid minnet af den besynnerliga röst hon
nyss utanför porten hört, ropar hon: "Hvem är det?"
i detsamma hon brådskande öppnar sin dörr.
"Fröken Hermina, det är jag," -svarade en matt
och ödmjuk röst, som kom den unga flickan att spritta
till af ännu en annan tvekan och öfverraskning.
"Hvilken jag?" tillade hon i en ovanligt sträf ton,
i det hon, inkommen i rummet, strök eld på en sticka
och tände ljuset, som stod på den fula gamla drag-
kistan vid dörren.
"Känner icke fröken igen Annette?" återtog den
främmande, en mager och gulblek ung qvinna, som helt
skygg trädde inom dörren.
"Jo, jag känner nu igen dig," sade Hermina mil-
dare och med en rörelse, som hon icke kunde beherrska.
"Jag väntade icke att träffa dig..."
"Nej, det kan jag nog tro. Jag har legat i två
månader sjuk på lasarettet och blef just i dag utskrif-
ven derifrån. Jag har nu intet husrum och icke en
skilling, och derföre skulle jag gå att uppsöka Janzén."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
