- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjette delen. Moderna typer. /
297

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN GAMLA PULPETEN. 297
Hon tände en liten lampa, släckte ljuset, och skju-
tande stolen alldeles bakom sänggafveln, satte hon sig*
för att läsa sitt bref.
Den första blicken derpå kom henne emellertid
att studsa. Det var icke Rosas stil; hennes ögon
dröjde vid adressen flere minuter, och öfver hennes
kind flög en rysning, liksom ett iskallt luftdrag hade
fläktat deröfver; dröjande aftog hon kuvertet, och nu,
då hon Öppnade brefvet, skulle man deremot hafva
trott, att det innehöll en hel hand full med sommar-
varma rosor, som kastats i hennes ansigte.
Hon tänkte icke mera på annat än de ord hon
nu med klappande hjerta läste:
"Hermina! Då jag med smärta sett, att ni icke
ens förvarat en aflägsen hågkomst af den, som förr
åtminstone egde lyckan att räknas till edra bekanta,
skulle jag aldrig vågat skrifva till er, om icke en mycket
sällsam och mycket vigtig händelse inträffat och gifvit
mig rättighet dertill, och om icke denna omständighet
rörde er sjelf.
"Det är i anledning deraf och i hopp, att ni icke
kan betvifla sanningen af mina ord, som jag ber er
om några ögonblicks samtal.
"Vid er forne gamle vän Mac Allans graf på Nya
kyrkogården väntar jag er kl. 10 på förmiddagen i
morgon. Ofvertygad, att den underrättelse jag lemnar .
er, skall låta er glömma det möjliga obehaget af ett
sammanträffande med er forne lärare* tecknar jag
mig er
"ödmjuke tjenare
"Harder Hilding."
Så lydde detta bref, som Hermina ännu, sedan
hon läst det, höll framför sig, Orörlig, försjunken i
sväfyande, på en gång ljufva och pinsamma tankar, satt
hon tyst, minut efter minut, utan att ens lyfta upp
ögonen.
De senaste timmarnes händelser hade ju också
verkat en så fullkomlig omstörtning i det stackars

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/6/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free