Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GAMLA PULPETEN. 303
att besvara den, och i vissheten om den orättvisa hon
begått låg för henne en ljuf och melankolisk sällhet.
Nu vek hon ihop detta bref, hvars innehåll väckte
hos henne mindre nyfikenhet än dess adress, eftersom
stilen deri var en helt annan än inuti; ju längre hon
betraktade dessa oregelbundna, fula och upprättstående
bokstäfver, dess mera förorsakade de henne en sällsam
rörelse, och i höjden af denna rörelse utropade hon
helt högt, med utsträckta armar och tårar i ögonen:
"Onkel Josua! Onkel Josua!"
I samma ögonblick prasslade det i syrenbuskarne
bakom grafvården, grenarne böjdes undan, och fru
Plank, i amagerhatten och den gamla kappan, stod
framför henne.
"Onkel Josua?" utropade Hermina ännu gång,
likblek af bestörtning och förfäran, och sjönk ned, med
händerna för ansigtet, ifrån bänken der hon satt,
osäker om hon egde sitt fulla medvetande, eller vil-
lades af sin egen lifliga känsla.
Den förmenta fru Plank å sin sida, tycktes sjelf
ett ögonblick lika förvirrad och villrådig som den unga
flickan, ty det uttryck af oemotståndlig kärleksfull
rörelse, som nyss förklarat hennes ansigte, öfvergick
till en nästan komisk förlägenhet, och hon sade, i det
hon långsamt närmade sig:
"Jag glömde alldeles, att Josua Mac Allan är
död . .. Hermina, mitt barn, sansa dig. . . Nu är det
i alla fall skedt; du har igenkänt din gamle vän, och
han kan derför gerna sluta dig i sina armar, innan
vi skiljas åt igen;"
"Min Gud, min Gud är det sannt? Ni lefver!
Det är verkligen ni, onkel Josua, jag har er åter. Ett
underverk har skett och Gud har sändt er till min
räddning," stammade den stackars flickan, med ansig-
tet öfverströmmadt af glädjetårar, och slöt herr Josua
Mac Allan, ty det var verkligen han, till sitt hjerta.
"Det sker inga underverk, mitt barn... Det är
helt enkelt och simpelt, att den, som icke är död, så
lefver han," sade gubben, hvilken, förtretad öfver sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
