Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
der, öfverväldigad af smärta, under det Hermina
fortfor, i det hon steg upp:
"Återtag dessa papper, som ni väl finner icke
kunna skänka mig någon lycka... Handla dermed,
som om ni vore min bror; jag förstår ingenting af
dylika saker."
"Nej, Hermina, det tillhör er blifvande man att
taga hand derom; han skall nog arrangera edra affärer,"
tillade Harder med bitterhet, sköt det besynnerliga
testamentet ifrån sig och vände sig bort.
"Nåväl, men skola vi skiljas på detta sätt?"
"Hermina, Hermina, begär icke, att jag lugn och
leende skall se min egen lycka och hela ert lifs frid
och sällhet förspild, för ett besynnerligt svärmeri, ett
grymt misstag."
"Det är icke mera hvarken det ena eller det andra."
"Farväl då, Hermina! Farväl!"
"Bed Gud för mig om kraft att lyckas i den
svåra mission jag åtagit mig!"
Harder gick, öfverväldigad af harm och smärta,
och Hermina sjönk bedjande ned på denna graf, som
icke gömde annat än det försvunna, för henne kära
namnet Josua Mac-Allan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
