- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjette delen. Moderna typer. /
313

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Då är det bäst att bära dit henne genast!" svarade
Poppelqvist, som gått bredvid sin vän.

"Nej, vi skola vänta ett ögonblick. Jag skall först
gå dit sjelf och se, om vi äro obemärkta; det är icke
utan, att jag fruktar hennes första uppvaknande."

Janzén gick ned till kajen, och Poppelqvist mumlade
för sig sjelf, i det han ruskade på sig och tittade
in i den väl tillslutna båren.

"Det var fan till menniska att sofva ... Jag önskar,
att jag låg der hon ligger; det är kallt och kusligt
på morgonkvisten ..."

Hvisslande, med händerna i fickorna stannade han
sedan qvar hos bärarne, som satt sig ned på handtagen
till båren, väntande att Janzén skulle återkomma.

Det dröjde emellertid icke många minuter, innan
han hörde ett buller från fartyget och på samma gång
ett tungt plaskande i vattnet, men öfvertygad, att man
möjligen kastat en tross derifrån, som råkat komma i
sjön, lemnade han ingen uppmärksamhet deråt, och då
han väntat en hel qvart och Janzén icke återkom,
gick han ändtligen ned till ångbåten, hvars landgång
bestod af en enda planka.

Allt var emellertid tyst och mörkt ombord;
Poppelqvist såg ingen enda menniska, och först då han
kommit ned utför salongstrappan, mötte han en sömnig
städerska, som på hans fråga försäkrade, att ingen
passagerare ännu kommit ombord, och att fartyget icke
skulle afgå förrän klockan 8.

Trikåväfvaren låter emellertid icke afvisa sig; han
tvingar den vresiga jungfrun att öppna alla hyttdörrarne;
och ihågkommande slutligen det buller han hört,
tittar han ned i vattnet.

Nattvakten, som nu äfven kommit tillstädes med
en lykta, anmärker, att landgångens ena planka saknas,
och då man vid lyktskenet undersöker förhållandet,
finner man vid fartygets sida en hatt flytande i vattnett
och der bredvid det försvunna brädet, som troligen
varit illa fästadt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/6/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free