Samlade berättelser
af Claude Gerard
Svenskt original
Sjunde delen.
Inom natt och år.
Stockholm.
Albert Bonniers förlag.
Stockholm.
Alb. Bonniers boktryckeri 1876.
Svenskt original
Stockholm.
Albert Bonniers förlag.
Stockholm.
Alb. Bonniers boktryckeri 1876.
Den sjunde delen av Samlade berättelser af Claude Gerard består av romanen Inom natt och år, en fristående fortsättning av den femte delen, Psykologiska gåtor. Inom natt och år är en spänningsroman, som utspelar sig i flera europeiska länder och har delvis samma persongalleri som Psykologiska gåtor.
Inom natt och år trycktes först i Aftonbladet 1875 och i Samlade berättelser 1876. Den utspelar sig ett femtiotal år tidigare, och i inledningen till romanen jämförs det politiska klimatet i berättelsen med det som upplevs av författaren (och den tänkta läsaren) när berättelsen skrivs: "Sällsamt nog hade då i Frankrike förefallit samma förhastade och olyckliga folkrörelser, samma ytterligheter och förflugna sträfvanden att realisera ömsom de demokratiska idéerna, ömsom legitimitets-principerna, som vi i våra dagar bevitnat" (s. 8). Det oroliga klimatet utgör bakgrunden till berättelsen och är också en förutsättning för intrigens början.
Som motbild till de skrämmande politiska rörelserna ställer författaren familjelivet och en ny, ren religion. Aurora Ljungstedt verkar själv ha varit religiös, men motsatte sig den etablerade kyrkan. I ett brev till Viktor Rydberg 1880 skriver hon mycket beundrande om hans liberalteologiska bok Biblens lära om Kristus, som hon precis läst (i dess fjärde upplaga). Ljungstedt berättar om hur hon i Rydbergs bok funnit den religiösa förklaring som hon sedan länge eftersökt. "Redan som otillfredsställd & skrämd af 'Lärobok i Theologi' & skolans dogmatiska bibleförklaringar har jag sedan genom läsningen af olika filosofier fåfängt sökt att finna den sanning som hjertat behöfver", skriver hon och säger sedan att hon blivit besviken även på filosofins "få & otillfredsställande sanningar insvepta i ett så oändligt & mystiskt ordsvammel". Nedslagen har hon sedan återvänt till sitt "eget sunda förnuft" och "naturliga religiösa känsla", vilken hon nu känner igen i Rydbergs bok.
Baron Rosenhein, det tillbakadragna geniet i Inom natt och år, beskriver en religion som mycket påminner om vad Ljungstedt -- fem år efter att Inom natt och år kom ut -- skriver till Rydberg att hon saknar. Den religion som Rosenhein utformat beskrivs, som filosofiska frågor ofta görs i Ljungstedts verk, i dialogform: här mellan den entusiastiske Rosenhein och hans skeptiske vän pastor Zwinger. Zwinger håller visserligen med Rosenhein i sak, men tror att hans idéer är för idealistiska "så länge menniskorna äro barn och vilja af andlig oförmåga eller tröghet förblifva det" (s. 107). En liten del av deras samtal låter så här:
"Nåväl, hvem är det då, som skall läsa din bok och sympatisera med dig, som skall anse dina idéer värda någon uppmärksamhet och deri ana uppslaget till en kommande renare och enklare teologi?"
"Det är sådana, som till själ och sinne äro kristne, men icke längre tro på Kristus, derför att man kallat honom Gud, som icke längre tro på Gud, derför att man omgifvit honom med så mycket teologiskt skräp och krångel, att de finna honom obegriplig och omöjlig; med ett ord, alla de, som känna sina religiösa känslor revolterade emot prestläran och längta efter en tillfredställande och enkel tro, begriplig och naturlig för alla, men som sjelfva icke hafva mod och kraft att urskilja och uppfatta den." (s. 103.)
Lite senare i Rosenheins utläggning poängteras att det lilla barnet har en sund religiös uppfattning. Den religion som Rosenhein lägger fram är densamma som barnet lär sig i familjen, av sin mor. Ur sin "enfaldiga och fromma mors mun" lär barnet sig en religion vari ingenting finns "hvaremot dess förnuft gör uppror, ingenting som icke dess hjerta och omdöme gilla och bekräfta". Det är i mötet med världen utanför familjen som konfrontationen med "[t]reenighetens, arfsyndens, transsubstantiationens, frälsningens, och andra vidunderliga mysterier, olika för skilda kyrkor, men alla lika våldförande för hans sunda förnuft, revoltera hans känsla och ställa spöken mellan honom och hans klara barndoms himmel" (s. 104).
I familjelivet, av modern, lär man sig alltså den rena och sanna religionen. Denna syn på frälsning genom Modern påminner förstås om det sena 1800-talets kvinnosaksrörelse och dess betoning på värdet av de "kvinnliga" egenskaper som skulle frälsa världen. Varken i Inom natt och år eller i Ljungstedts övriga produktion finns något tydligt kvinnopolitiskt budskap, men författaren gör i en punkt gemensam sak med sina samtida feministiska författarkollegor när Inom natt och år utmynnar i den familjeidyll som avslutar romanen:
"Det finns emot ledsnadens, håglöshetens och egoismens miasma i verlden intet desinfektionsmedel så kraftigt som åsynen af friska och glada barn och ljudet af deras prat och skratt. Det renar luften och det renar hjertat, och det lär oss slutligen förstå, att villkoren för verklig sällhet äro de samma för konungen som för bonden: ett hem, der hustrun och barnen äro det närvarandes tjusning och framtidens hopp. [...] Men för att vara denna tjusning och detta hopp, måste våra qvinnor vara ädla och våra barn blifva väl uppfostrade."
"Du har rätt; men det ena är endast en följd af det andra, och vi kunna derför förenkla din sats och säga; att qvinnorna tillslut äro både alfa och omega. Gif oss ädla qvinnor, som dessa båda, och männen och barnen skola likna dem." (s. 706 f.)
I Inom natt och år ställs det oroliga politiska klimatet mot en ny, trygg och renlärig religion med grund i familjelivet. Det är mot bakgrund av dessa två ytterligheter som intrigerna i romanen målas upp.
Sidan 85 i den tryckta boken är verkligen paginerad 86, sidan 594 är verkligen paginerad 494 och sidan 669 är verkligen paginerad 689; det är inte fel i scanningen.
Se också vårt förord till hela verket.
