- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
14

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och ändtligen genom Luxembourg-trädgården till
Couvent des Dames S:t Michel, der hon hade sin pension
och sitt hem.

Man var i Oktober månad; skymningen hade
redan inträdt; dessa små, krokiga gator omkring
Panthéon äro aldrig lifliga, och omkring det ödsliga
klostret syntes nu icke en menniska.

Just som den lilla pensionären sträckte handen
efter ringsnöret vid porten, kände hon emellertid att
någon rörde vid hennes kläder, och då hon hastigt
vände sig om, såg hon den nyss anförtrodda
plånboken i en främmande qvinnas händer.

Det var samma fruntimmer, som kommit utför
trappan till det hus, dit hennes räddare tagit sin
tillflykt, som följt henne hela tiden och som nu, med
en vanlig ficktjufs skicklighet, ur hennes ficka
tillgripit plånboken.

Att med blixtens hastighet åter rycka den till
sig och, med ryggen stödd emot den stängda porten,
utstöta ett kort och häftigt nödrop, var för den
bestulna ett ögonblicks verk; men den främmande,
hvars djerfhet ökades genom mörkret och gatans
enslighet, omfattade lika hastigt med båda sina händer
den unga flickans arm, som var sträckt öfver
hufvudet, och försökte ännu en gång att med våld
bemäktiga sig det rof, hvilket så oförmodadt blifvit henne
frånryckt.

Den lilla klosterpensionären var endast ett barn
och af klen och spenslig växt; den främmande, som
kastat sin kappa åt sidan, var liten men ovanligt stark
och smidig; kapuschongen hade halkat ned öfver
hennes axlar och hon liknade i detta ögonblick, till alla sina
rörelser, en ilsken katta, som anfallit en vindthunds-tik.

Det modiga barnet fasthöll emellertid allt jämt
den anförtrodda skatten; hennes små, magra och bruna
fingrar slöto sig krampaktigt deromkring och släppte
icke ens sitt tag, då den främmande qvinnan, i ett
anfall af sällsam förbittring öfver det oväntade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free