- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
27

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mera korrekt tyska, än den tyska familjen sjelf, och
af snitten på hans kläder, som syntes henne något
för mycket besynnerlig och sjelfständig, antog hon
att han länge vistats på resor.

För öfrigt skulle fru Kellerman, i fall hon i dag
kunde se fotografiporträttet af drottning Victorias
andre son, prins Alfred, aldrig ett ögonblick tvifla
på, att detta porträtt vore den fullkomligt lyckade
afbildningen af hennes vackre tillfällige reskamrat
under denna minnesvärda afton af hennes resa, ty
hvarje drag i hans ansigte, ända ifrån den något låga
pannan, de raka, fina och skarpa ögonbrynen, den
välbildade näsan, de vackra lapparne, det mjuka,
krusiga skägget och till och med det midt öfver
hjessan benade håret, som då var någonting för en karl
mycket ovanligt — allt tycktes förena sig att göra
denne man till originalet för en bild, som tillkommit
ett halft sekel senare.

Med detta utseende sammanstämde hans något
stolta och likgiltiga min, som jämte den kalla, men
fullkomliga artighet, hvarmed han åhörde herr
Kollermans okunnighet och sjelf belåtna språksamhet samt
fruns sentimentala, långsamma och dumma
anmärkningar, fulländade det intryck man, till det yttre
åtminstone, fick af honom såsom en verklig typ för
Englands höga aristokrati.

Det tyska paret kände sig också tydligen
smickradt af hans sällskap, och ehuru det i den unga fruns
blickar, — då hon lyfte dem ifrån sin mans ben, som
dinglade framför henne, till den vackre reskamratens
— låg en smäktande beundran, ansåg herr
Kollerman sig alls icke sårad deraf, så mycket mindre som
han observerade, att mylords irrande och tankspridda
ögon aldrig mötte hans hustrus, och att engelsmannen
tydligen var alldeles likgiltig för fru Kollermans
deltagande.

Det resande sällskapet hade nu hunnit ned till
den lilla slätten, som ligger mellan bergen och sjön;
den är beströdd med några små byar och gårdar; till
venster vid stranden hade man den lilla staden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free