- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
32

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det molnen afspeglades deri, och dessa rullade i
besynnerliga formationer, som ofantliga svallande
bolstrar, omkring de ömsom skymda, ömsom
framglänsande bergjättarnes hjessor och skuldror.

Just i detsamma återkom den siste af fiskrarne,
som varit nere vid stranden för att sätta sina båtar
i säkerhet.

Det var en kraftfull man om trettio år, med ett
mera sjömanslikt utseende än de båda andra, och den
tyske bankiren öfverföll honom genast med de mest
generösa anbud för öfverfarten.

Han besinnade sig ett ögonblick — sedan
engelsmannen på franska öfversatt herr Kollermans
obegripliga vältalighet — blickade liksom hans kamrater
uppåt de hotande snöspetsarne och sade småleende:

"Dent d’Oche har der uppe i molnen sedan en
halftimme hållit orkanen mellan sina sammanbitna
tänder; då den slipper lös, dröjer det icke länge, förr
än den, likt stafven i en smörtjärna, vänder upp och
ned på sjöns vatten ... men vill mylord verkligen
gifva mig så mycket, som han lofvar, så kunna vi
väl fresta på att hinna öfver med brisen, som nu
kommer susande ifrån Genève ..."

"Är det då verkligen någon fara att gifva sig
ut på den här lugna och spegelklara lilla sjön?" sade
fru Kollerman med ett kokett leende, i det hon
utbredde sin kasimirschal, för att svepa den omkring
sig för resan.

"Den här lilla lugna sjön," upprepade fiskaren
skrattande, "är nyckfullare än en vacker qvinna; ni
skall måhända om tio minuter, madame, tro er vara
midt i oceanen, och det skulle vara godt, om jag
hade ännu ett par armar, för att då kunna sköta
både roder och åror."

"Om ni vill tillåta mig att medfölja, så skall
jag gerna hjelpa er, om det behöfs," sade i detsamma
en man, som helt brådskande kommit på vägen ifrån
Evian.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free