Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en solstråle kunde smyga sig in, för att belysa den
smala instängda terrassen, omgifven af den höga
ringmuren. Denna terrass ligger i jemnhöjd med slottets
första våning och är, genom det förfallna östra tornet,
delad i tvenne delar, hvaraf den, som ligger framför
slottets façad och vestra sida, är jemförelsevis väl
underhållen. Den liknar i enslighet och tystnad en
klostergård, och hämplingen och bofinken sjunga der
ostörda dagen om för att, då qvällen kommer, aflösas
af näktergalen, som, gömd i vinrankornas och
rosenhäckarnes sväfvande guirlander, slår sina melodiska
drömlika slag.
Klockan är ännu icke nio på morgonen och i
detta ögonblick står baron Josefs niece, den
sjuttonåriga fröken Roxane de Sarassin, helt ensam lutad
öfver murens kant och blickar tankfull ned i det
glittrande vattnet, hvars jemna himmelsblå yta endast
då och då uppröres af någon lekfull abborre eller
karp, som hoppar i solskenet, visande ett ögonblick
sina våta silverglänsande fjäll, för att genast åter
gömma dem midt i den cirkel han bildat på vattnet.
Aldrig har väl en plats på jorden varit mera
egnad att väcka och underhålla dessa ungdomens
fantastiska drömmar, som vi kanske alla mer och
mindre lifligt känt, och dess oskyldiga obestämda
längtan efter okända namnlösa fröjder och orimliga
äfventyr; och lika mycket som den tycktes skapad
för den vackra Roxane, lika litet behagade den hennes
mor, som troligen egde starka bevekelsegrunder, för
att under några veckor underkasta sig en enslighet,
som var henne odräglig.
Just nu öppnas glasdörrarne ifrån ett kabinett,
som är den enda utgången till terrassen, och fru
Sarassin kommer ut.
Hon stannade ett ögonblick på den låga
stentrappan, hvars steg redan då voro fallna något
åtskils och mellan hvars stora springor gräset ostördt
växte, och, vändande sig tillbaka inåt rummet, sade
hon halfhögt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
