- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
56

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Det är omöjligt, madame; en petrificerad
skalbagge står icke att finna ..."

"Då är också allt förloradt! ... Och likväl har
man sökt den i tio år och ständigt låtit mig hoppas!"
svarade en annan röst på samma språk med så mycken
harm och förtviflan, att Roxane, som igenkänt sin
mors uttal, icke visste hvilket som föreföll henne
mest besynnerligt, den absurda betydelsen af den
främmandes ord eller markisinnans häftiga bedröfvelse
deröfver.

Hon uppfattade ingenting mera och var nära att
utbrista i skratt vid det sällsamma fragment af
samtalet som hon hört.

Att i tio år söka efter en petrificerad skalbagge,
kunde ju icke vara annat än ett barockt skämt. Hur
kunde hennes mor taga den saken så allvarsamt? Hon
måste fråga henne derom.

*



Ännu småleende åt hvad hon hört, lutade Roxane
sig framåt och sträckte sig på tåspetsarne, för att
kunna upptäcka, om möjligtvis hennes onkel
promenerade derinne på andra sidan tornet.

Den grannlagenhet och rättskänsla, som skulle
hafva förbjudit en väl uppfostrad flicka i våra dagar
att trotsa ett förbud eller en anhållan af den, hvars
gäst hon var, föll aldrig ett ögonblick Roxane in. Hon
var likväl hvarken dum eller elak, hon var helt
enkelt mycket försummad och hade aldrig kommit att
tänka på lumpenheten och vådan af dessa tusen
småfel, hvilkas tillvaro och vidrighet rent af undgå så
många menniskor och derför göra sammanlefnaden med
dem odräglig.

Hvar och en, som hört berättelsen om, eller
kanhända sjelf mins, huru barn uppfostrades i forna
dagar, skall utan tvifvel bekräfta sanningen deraf, att
man då nästan satte en ära uti att försumma och
vanvårda dem både till kropp och själ och att, om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free