- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
60

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Ja, om din onkel icke gifter sig."

"Onkel Josef gifta sig! Har skulle det kunna
gå till?" utropade den unga flickan skrattande.

"Det skulle helt lätt kunna gå för sig; han är
ännu icke trettioåtta ar."

"Men då han aldrig ens går ut ur sina rum,
så skulle det endast kunna bli hans gamla
hushållerska fru Ditt, som blef hans gemål," återtog den
unga flickan i samma skämtsamma ton, under det hon
fästade en törnros i sin hatt och höll denna på afstånd
ifrån sig, för att se hur den tog sig ut.

"Nå ja, det är också icke detta, som nu
bekymrar mig," inföll fru Sarassin suckande.

"Hvad är det då?"

"Låt oss icke mera tala derom, det är saker,
som du icke förstår; ledsamma underrättelser ..."

"Du menar kanske, att man icke kan finna en
petrificerad skalbagge?" sade Roxane skrattande.

"Hvad säger du!" utropade hennes mor med
förfäradt utseende och blef lika gråblek i ansigtet, som
muren bakom henne.

"Jag upprepar endast dina egna ord helt nyss,"
svarade den unga flickan, förvånad öfver verkan af
hennes oskyldiga och skämtsamma infall.

"Hör på, mitt barn!" återtog markisinnan, som
behöft ett par minuter för att hemta sig och nu,
i det hon reste sig upp, lade handen med ovanlig
högtidlighet på dotterns hufvud, "efter du
olyckligtvis hört mig uttala dessa ord, så lofva mig att du
aldrig upprepar dem."

"Det lofvar jag visst, efter du fäster så mycken
vigt vid detta löjliga uttryck."

"Det är tyvärr ingenting mindre än löjligt ..."

"Men säg mig då betydelsen deraf."

"Nej, min vän, icke nu åtminstone. Det är nog
att du vet det: ett oförsigtigt yttrande af dig om
hvad du hört skulle göra mig olycklig ... Du skall
således icke glömma ditt löfte, Roxane."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free