Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Nej, nej, min mor," sade den unga flickan och
kysste sin mors hand, helt rörd och förvånad, lika
mycket öfver denna besynnerliga hemlighet som öfver
markisinnans moderliga ömhet, hvilken mycket sällan
visade sig.
"Tyst! jag tyckte mig höra gångjernen i den
gamla förstuporten knarra! Gå in, Roxane, och se
efter hvem det är, och om det skulle vara doktorn,
som går sin väg, så bed honom genast komma in till
mig ... Af honom skall jag väl åtminstone få en
sanningsenlig uppgift om Josefs verkliga tillstånd," sade
markisinnan en stund derefter i sin vanliga ton.
Hennes dotter kastade hatten och törnroserna,
som hon ännu höll i handen, ifrån sig på gräset och
sprang in genom glasdörren, under det markisinnan,
skakande på hufvudet, mumlade:
"Min Gud, om någonting skulle hända Josef
innan, innan ... den der Wachereau har ingen drift
och förmåga, det är likväl Désor, som rekommenderat
honom ..."
I det samma hördes någon inkomma i salongen
och fru Sarassin steg upp, afbrytande sin orediga
monolog, för att mottaga den väntade läkaren.
Det var också mycket rikligt Veveys och la
Tours ende läkare, doktor Pingler, som inträdt; han
var en stor och tjock, fryntlig och välvillig gubbe;
klädd i en blågrå frack med breda skört, kortbyxor
och stöflar med gula kragar, en hatt, hvars kulle
ofvantill var nära två gånger så stor som hans
hufvud, och hvit halsduk knuten i en yfvig rosett,
ehuru denna drägt, till och med här i de små
städerna, redan längesedan, var aflagd.
"Mitt namn är Pingler, stadsläkare i Vevey;
hvarmed kan jag vara er till tjenst, madame?" sade
doktorn bugande, stälde sitt spanska rör i en vrå
och hängde hatten deröfver.
"Jag tackar er att ni ville offra mig en stund
af er dyrbara tid," svarade fru Sarassin med ett
satiriskt smålöje, hvilket helt och hållet gick förloradt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
