Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han har utbytt klosterlifvets forna tvång emot
tvånget af sin egen vilja eller sin smak, som här
håller honom fången år efter år, sysselsatt att läsa,
tänka och drömma och att någon gång spela biljard
med sin kammartjenare, i brist af annat sällskap.
Den liflighet och spänstighet i hans lynne, som
pastor Zwingers besök qvällen förut hade framkallat,
är nu flydd, han har återfallit i sina stumma och
dunkla grubblerier, i detta stilla och monotona
svårmod, som kroppens svaghet och själens öfverretning
hafva åstadkommit och som är hans vanliga
sinnesstämning; man skulle kunna säga att hela hans lif
är en oafbruten dröm, hvilken ligger kring hans
panna som en mångfärgad vallmokrans.
Hans matta blickar sväfva nu öfver den lugna
sjön, om hvars uppror qvällen förut ingenting
påminner; dess djupblå yta utbreder sig under honom
nedanför slottets murar, och alpernas spetsar på andra
sidan lysa som silfver och guld och rodna som rosor
i skenet af den sol, som ännu icke hunnit upp öfver
Mont de Chardonne i öster, hvars topp högt öfver
molnen synes mörk och hotande helt nära, ehuru det
är fyra timmars väg att hinna dit; än dröjer hans
öga vid Dent du Midis femuddiga spets, som liknar
en ofantlig guldkrona, vid le Vélan, som reser sin
snöiga hjessa från S:t Bernhardsbergen, och slutligen
ser han de båda små, tysta och ännu sofvande
städerna nedanför, deras hvita hus och blomsterhäckar
utmed stranden till höger, och strax under sig de
gamla valnötträdens täta löfverk på terrassen, der
fåglarne redan börja qvittra, väckta af rosendoften
och morgonens friska vind ifrån sjön.
All denna skönhet, utbredd framför honom,
tränger ifrån ögat till hjertat och inom hans hopsjunkna
och klena bröst smyger en smärtsam undran, ett
tvifvel om väl det lif, han här för i gagnlöst grubbel
och ensamhet, kan vara honom ålagdt af den, som
skapat verlden så skön och så full af verksamhet
och glädje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
