- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
69

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


De slutna ögonens långa och tjocka fransar
beskuggade en kind af samma skära finhet som insidan
af en snäcka, och de halföppnade läpparne egde
snäckans bleka rosenfärg, liksom rundningen af den
mjuka hakan, de små öronen, näsborrarne och de
öfver bröstet sammanlagda händerna, på hvilka
dyrbara ringar glittrade i solen, som då och då smög
en stråle in mellan pilgrenarne omkring henne.

Hela hennes lilla varelse, som knappt var fem
fot lång, syntes så luftig, så späd och ömtålig, att
han fruktade att se den bortförd af vattnet, liksom
en flock af det lätta hvita skummet, hvilket vågorna
samlat på safven omkring henne.

Darrande, rodnande som en flicka vid de nya
och sällsamma känslor af förtjusning, som väcktes i
den arme klosterbroderns hjerta, stod han allt jemt
orörlig, och troligen har Adams förvåning och
bryderi icke varit större vid Evas skapelse, än baron
Josefs vid åsynen af detta strandfynd, denna dyrbara
perla, kommen ifrån Genèvesjöns mystiska botten
eller sänd på orkanens vingar ifrån trollen på Dent
d’Oches snöspets.

Återhållande andedrägten, böjde Josef sig ned
och tog i sin hand en lock af hennes långa,
silkesmjuka hår af samma ljusa gröngrå färg som det
oblekta linet eller aspens bark. Han tänkte icke
längre på att det var en qvinna, en lefvande varelse,
han beundrade henne blott, såsom han nyss
beundrade blommorna, himlen, bergen och vattnet, och då
hon i detsamma öppnade ögonen, blef han lika bestört,
som om det gamla pilträdet uppöfver honom hade
börjat att tala.

Emellertid, om han hade haft någon den minsta
erfarenhet, någon skarpsinnighet och
iakttagelseförmåga i praktiska saker, så skulle han hafva insett
att en drunknad, en skeppsbruten i dödsdvala, den
må för öfrigt vara hur skön som helst, icke ser ut
på detta sätt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free