- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
70

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hennes kläder voro visserligen genomvåta, hennes
små fötter voro öfverhöljda med sand och vass, som
vågorna uppkastat, men hennes ställning och hennes
ansigtsfärg voro icke en döendes, och man skulle
snarare kunnat anse henne för den förrädiska
sofvande hafsfrun, än för en stackars förolyckad och
nödstäld qvinna.

Hon reste sig nu till hälften upp, men sjönk
genast matt tillbaka på sanden igen, och Josef — nu
för första gången i sitt lif besinnade hur han sjelf
möjligen i detta ögonblick kunde taga sig ut,
draperad i den bruna manteln, som en fiskare vid
Genezarets sjö, eller lik den helige Johannes omgjordad
med kamelhår, och med utseende af att hafva left
af gräshoppor i en öken — tog tvekande och
generad ett steg baklänges och ämnade fly tillbaka in i
sitt torn, der han left så länge instängd.

Den vackra qvinnans ögon, som voro af samma
obestämda färg som hennes hår, hade vid hennes
första uppvaknande haft ett vildt och förvirradt
uttryck, hon såg sig omkring och hviskade på något
bruten franska: "Hvar är jag?"

Det kritiska i den stackars Josefs belägenhet
hade nu stigit till sin höjd. Hvad skulle han
företaga? Hur kunna i sin besynnerliga kostym
framträda och presentera sig såsom slottets egare och
tillbjuda henne sin hjelp, och hur våga lemna det
dyrbara fynd, som han hvarje ögonblick med
klappande hjerta fruktade att vinden, att vågorna och
sjelfva solstrålarne skulle bortföra och som han med
nyväckta krafter kände sig vilja behålla och försvara
med sitt lif.

Denna öfverläggning blef emellertid icke lång,
han hade dragit sig undan bakom den halföppna
porten i muren och såg derifrån huru den stackars
lilla varelsen förde händerna till pannan — der han
nu först märkte att några bloddroppar framsipprade
vid hårfästet — gjorde ännu ett svagt försök att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free