Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den hederlige doktorns ögon gå och gälla för den
stackars drunknade bankirens feta och flegmatiska fru.
Emellertid hade den okända knappt blifvit
Wenzlav och doktorn varse, förr än hon ifrigt, ehuru med
svag röst, upprepade den fråga hon kanske
omedvetet gjort sig sjelf vid stranden: hvar hon befann sig.
Kammartjenaren förklarade hur man funnit henne
afsvimmad vid stranden, men han fann sig mera
generad vid svårigheten att förklara, hvarför man
icke kunnat lemna henne en lämpligare fristad, och
han stammade och besinnade sig på den minst
förödmjukande bekännelsen om, att slottet icke var i skick
att mottaga en dylik gäst, då hon hastigt fattade
hans hand och, seende ömsom på honom och ömsom
på doktorn med sina besynnerliga ögon, hvilka nu
voro fulla af tårar, sade med en oemotståndligt
bedjande och ångestfull röst:
"När himlen fört mig till er, så kan jag icke
tro att ni vill förråda mig ... Lofva mig, jag ber er
derom, vid allt hvad som är er kärt på jorden, att
icke för någon berätta att ni funnit mig, eller att
jag vistas här ... gif mig det torftigaste bröd, den
simplaste boning, men lemna mig en fristad för någon
tid ... Ni säger att ingen mer än egaren till detta
hus har sett mig, gå då, gå genast, innan det kanske
är för sent och upprepa min bön för honom ... Gå,
jag besvär er derom!"
Doktorn sökte lugna henne, under det han
badade hennes hufvud, som troligen blifvit skadadt
emot klipporna vid stranden, och kammartjenaren
stod helt villrådig vid hennes bedjande blickar.
Wenzlav var nära femtio år, mycket maklig och
af ett flegmatiskt temperament; han hade ingen god
tanke om qvinnorna, ty den enda han egentligen
kände var fru Ditt, baronens hushållerska, och hon
var ingenting mindre än älskvärd, men oaktadt allt
detta blef han vunnen af denna ljufva, rörande
stämma och denna skönhet, som han alls icke
egentligen uppfattade, men hvars makt han likväl kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
