- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
77

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Men säg mig då åtminstone, hvad jag får kalla
er?" sade Josef, förundrad öfver sin skyddslings
hemlighetsfullhet.

"Kalla mig Mylitta, eller mrs Thurn, hvilket
ni vill."

"Ah! ni ar gift?"

"Jag är enka sedan ett år."

"Det är nog, madame; var försäkrad att ni här
skall finna ett skydd, som ingen skall kunna beröfva
er, så länge ni vill begagna er af den torftiga
gästfrihet, som jag kan visa er; skälet till er förtegenhet
må vara hvilket som helst."

"Ni misstror mig väl icke?"

"För hvad skulle jag kunna misstro er?" sade
Josef, för hvars redliga och oerfarna sinne hennes
fråga syntes nästan löjlig och sårande, och hvars
hjerta redan var den tystlåtna mrs Thurns säkraste
bundsförvandt.

"Men skall jag icke genera er allt för mycket,
om jag begagnar mig af er godhet och, tvingad af
nödvändigheten, stannar här några dagar?"

"Madame, jag är en stackars ensling, en bokmal,
en svärmare kanhända, hvars tungsinthet ända
hittills har fyllt detta gamla slott med en blygrå dimma;
er ankomst hit har, likt en stjerna, genombrutit den ...
Jag skall endast finna den ännu mera mörk och tung,
sedan ni lemnat mig," svarade Josef med ett vemod
och en uppriktighet, som undföll honom nästan mot
hans vilja.

Mrs Thurn log med ett förtjusande behag,
skakade sitt lilla hufvud med en misstrogen blick och
sade förebrående:

"Men männens vanliga förrädiska artighet har
ni likväl i ensligheten icke glömt."

"Ni irrar er, madame; jag var kanske endast
allt för uppriktig."

"Nå väl, jag tror er; jag tackar er ännu en
gång och skall icke allt för länge missbruka den
gästfrihet, hvars hela värde ni icke anar."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free