Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Du bör icke våga försöket att låta trycka detta,"
återtog pastorn, "ty du skulle icke kunna bära, jag
säger icke den kritik, som jag förutser, utan det
bittra hatfulla tadel, det skulle ådraga dig ... Det
katolska klerisiet är en farlig fiende, det veta vi;
jag tillhör det sjelf och jag skulle anse mig förpligtad
att rangera mig bland dina motståndare ... Du har
måhända rätt i dina åsigter, men så länge du icke
kan tillämpa och icke bevisa dem i verlden, så passa
de icke der."
"Hur vet du att de icke passa? Bland den
publik du nyss uppräknade, glömde du att det fins
en klass af menniskor, en ganska talrik klass efter
hvad jag tror, och det är för denna jag skrifvit."
"Och hvilken r denna klass — hur ser den ut?"
"Jag skall strax porträttera den för dig ..."
"Du! ... Enslingen, som icke känner verlden,"
inföll pastorn med ett drag af godmodig ironi.
"Nu är du orättvis, Zwinger, i ditt misstroende
till min menniskokännedom. Du glömmer, att om
jag icke lefvat med andra menniskor, så har jag med
så mycket större uppmärksamhet lefvat med mig sjelf,
och ehuru jag aldrig varit försatt i större delen af
deras förhållanden, eger jag likväl inom mig fröet till
alla de känslor och passioner, som hos dem kommit
till utbrott, men jag eger dertill i hög grad
utvecklad den egenskap, som kallas fantasi. Nåväl, min
vän, det är med tillhjelp, eller i följd af denna
egenskap som man fullkomligt sant och träffande kan
beskrifva hvad man i verkligheten aldrig sett eller känt.
"Om du icke har läst så har du säkert
åtminstone hört talas om Lafontaine, en romanförfattare,
som just nu gör mycken lycka. Man beundrade hans
talang, man igenkände sig sjelf och alla för handen
varande förhållanden, man skrattade åt hans satiriska
och qvicka beskrifningar öfver aristokratiens seder
och lefnadssätt och de små tyska hofvens intriger och
etikett; man förvånades öfver hans målningar af
tiggarens eller tjufvens tänkesätt, laster och usla hem;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
