Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mitt rum, sätter jag mig att ordna mina saker en
smula i en kista, som jag har. På ena sidan i locket
är en liten lönlåda, der jag förvarar mina dyrbara
saker, och deribland en ask, svarfvad af päronträ
och med en madonnabild målad på locket; der hade
jag en börs med en louisd’or och tjugo francs. Men
tänk er, madame, min bestörtning, då jag icke kan
finna asken.
Kistan hade varit låst och nyckeln hängde på
ett band i nyckelskåpet, bland alla andra nycklar,
som jag har om hand.
Jag letar öfverallt och vänder upp och ned på
allt hvad som fans i kistan. Jag hade ställt ljuset
på bordet och lutade mig ned och tänkte icke på
annat, än att återfinna min vackra, blanka louisd’or,
som baron gifvit mig för några dagar sedan på min
namnsdag. Gud vet, hur länge jag hållit på härmed,
för jag blef allt mera ifrig och tyckte mig ständigt
bland halsdukar, band, strumpor och andra saker se
asken eller börsen, men alltid misstog jag mig, tills
jag afbröts midt i mitt sökande genom ett högt skratt
bakom mig.
Det liknade icke alls Wenzlavs, som dessutom
sällan skrattar, och som jag visste, att ingen
främmande kunde komma in, ty dörren var stängd, lika
så väl som borgporten, så blef jag alldeles stel af
förskräckelse och vågade knappt resa upp hufvudet.
När jag ändtligen vänder mig om och tittar upp,
ser jag en dörr i min kammare öppen, hvilken dörr
går ut till några obegagnade rum och en liten
korridor, dit aldrig någon brukar gå, och midt på golfvet
bakom mig står den hvita gestalten, som jag nu
mycket väl kunde se och som liknade liket af en
ung flicka, ty den var alldeles blåblek och hade ett
långt, utslaget hår, som såg ut att hafva varit
begrafvet, ty det hade en färg, som om det varit
öfverdraget med mögel och spindelväf, och hennes ögon
voro klara och grönaktiga, som lysmaskens sken. Hon
var inlindad i en hvit svepning och skrattade allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
