- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
121

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tallrik med några halfätna oranger. Skalen lågo
kringströdda bredvid, och helt tanklöst upptog hon ett af
dem. Det hade tydliga märken efter de tänder, som
bitit deri; dessa voro hvassa, små och sittande nästan
i en vinkel, så att de båda främsta lågo något öfver
hvarandra.

Roxane tycktes frapperad deraf, hon stirrade
länge på detta enda, sällsamma spår efter den
försvunna hemlighetsfulla gästen, hennes i början
likgiltiga blickar fingo ett oroligt och skrämdt uttryck,
hon bleknade och kastade ögonen hastigt på sin egen
högra hand, der ett ärr, hvitare än den öfriga huden,
syntes nedanför tummen. Detta ärr liknade
fullkomligt märket i orangeskalet på bordet.

Den unga flickan smålog emellertid i nästa minut
åt den tanke, som tycktes hafva fallit henne in, och
skyndade efter sin mor, som nu ropade henne.

"Hör på, mitt barn," sade fru Sarassin en stund
derefter, då de båda fruntimren återkommit i sina
egna rum. "Jag fruktar att din stackars enfaldiga
onkel råkat ut för någon stor olycka, och om den
skall kunna afvändas, så är den största skyndsamhet
nödvändig. Jag måste söka att skaffa dig något
passande sällskap, med hvilket du kan stanna här, medan
jag reser för att uppsöka honom. Jag hoppas att
snart kunna åfervända och lemnar emellertid Marion
qvar hos dig."

"Men, mamma, hvar tror du väl att du skall
finna onkel; och hvad fruktar du?" sade Roxane
bestört.

"Jag fruktar, att han gifter sig och derigenom
beröfvar sig sjelf lifvet och mig arfvet af hela sin
förmögenhet."

"Och hur skulle du väl kunna hindra detta?"

"Genom att påminna honom om en sak, som han
troligen har glömt, emedan den för honom är af ingen
vigt, men af så mycket större betydelse för hans
blifvande hustru."

"Hvad kan det vara?"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free