- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
133

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omkring kyrkan, till andra sidan, och steg hastigt
utför den branta vägen tillbaka till staden, och stod
nu ändtligen inom några minuter vid doktorns dörr.

Han drog på klocksträngen, och då en äldre,
snygg qvinna öppnade, frågade han om doktor Pingler
var hemma.

"Ja, min herre, men hans mottagningstimme är
klockan fyra," svarade hon.

"Det är icke som patient jag vill träffa honom,
madame; mitt ärende är af helt annan art. Jag är
resande och önskar få tala vid honom genast,"
återtog den främmande med ett så behagligt småleende,
en så artig bugning och en så vördnadsfull betoning
af ordet madame, att den gamla pigan helt smickrad
gick att annonsera hans visit för den i sin
middagslur nyss insomnade doktorn.

Artigheten, denna på en gång så betydelselösa
och betydelsefulla egenskap, skulle kunna kallas
samhällslifvets olja; vi fästa ofta lika liten vigt dervid
som vid smörjkoppen i en ångmaskin, och den förutan
skulle likväl hvarken fartyget eller lokomotivet komma
ur fläcken.

Fransmannen är ofta så frikostig med denna olja,
att han halkar fram som en ål öfverallt, under det
den stele engelsmannen anser under sin värdighet att
ens nyttja en droppe deraf och derför endast helt
trögt, som en rostig skruf, tränger sig fram genom
lifvet; och hvad oss svenskar angå, så äro vi också
vanligen tämligen sparsamma derpå.

Om doktorns hushållerska icke fått ett angenämt
intryck af den resande, så hade hennes husbonde
troligen fått sofva i ro, men nu syntes denne efter tio
minuter i dörren till den lilla matsalen, dit den unge
mannen blifvit införd.

Doktorns gråspräckliga hår stod rätt upp på ena
sidan af hufvudet och halfva hans ansigte var
eldrödt och randigt efter skinnkudden i hans soffa, mot
hvilken han legat, hans ögon voro runda och
stirrande, som på en kattunge, och han såg så bister och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free