Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En tioårig erfarenhet af penningens osvikliga
makt, af dess ofta förderfliga inflytande äfven på
hederliga menniskor och af dess cyniska förmåga att
skingra äfven de ljufvaste illusioner och bortblåsa
hvarje skymt af tillit och tro på mensklig oegennytta,
hade åt hans redan förut stolta och melankoliska
ansigte gifvit ett drag af köld och ofta hånfullt förakt,
som i verldens ögon gjorde honom till typen för en
högfärdig och egenkär aristokrat.
Och detta öfverlägsna förakt är kanske icke
rikedomens minsta våda och frestelse.
Det fordras en hög grad af ädelhet och en
upphöjd verldsåskådning, för att med öfverseende och
tolerans bedöma det smicker, det kryperi och den mer
eller mindre väl gömda egennytta, som man ständigt
ser under tusen former omgifva guldet; en tolerans,
som uppkommer endast genom en ärlig pröfning af
ens egen karaktär och en fullkomlig förmåga att tänka
sig sjeltf in uti de tusen olika frestande och kinkiga
förhållandena hos dem, hvilka så bittert sakna och
fåfängt eftersträfva detta allsmäktiga guld, och som
vi ofta äro allt för hastiga att nedsätta och
förakta derför.
I detta ögonblick syntes emellertid icke en skymt
af den sarkastiska bitterhet, som annars missklädde
Astley; hans af sjukdomen något aftärda ansigte, som
afspeglade en uppriktig rörelse och en sann glädje,
påminde åter om den fattige, unge magistern på
vindskammaren i Lund, hvilken för sin första kärleks skull
ämnade blifva adjunkt hos sin fosterfar, den gamle
prosten i Skurup."
"Du misstror mig då icke längre, Alf?" sade han
småleende, i det samma de båda vännerna satte sig
ned i Astleys provisoriska sängkammare.
"Kan du förlåta mig?" svarade Alf och räckte
honom handen med ett uttryck af ånger och blygsel,
som rörde Astley ännu mera.
"Min stackars Alf! Jag visste att du var
otillräknelig, och jag älskade dig lika mycket, men jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
