- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
146

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gingo öfver Petit-Pont och stannade slutligen vid
porten af ett hus på en af de små gatorna i La cité nara
Notre Dame.

"För att icke förlora dem ur sigte, följde jag
genast efter, helt tyst tagande samma väg som de,
uppför tvänne temligen snygga trappor, och hörde dem
öppna en dörr, vid hvilken jag strax derefter stannade
och läste på en uppklistrad papperslapp:

"Hiram Oatley Burroughs

Läkare och kemist från Philadelphia."

"Jag besinnade mig ett ögonblick, om jag genast
skulle knacka på, men beslöt sedan att vänta en stund,
tills de hunnit arrangera sig i hemmet, så att jag
derigenom möjligen kunde få en bättre insigt i deras
vanor och förhållanden.

"Emellertid vågade jag icke dröja alltför länge,
ty troligen tillbringade de största delen af dagen på
gatorna, klockan var ännu icke sju på qvällen, och
att förlora en person i Paris, är ofta att förlora honom
för alltid.

"En halftimme derefter steg jag således åter upp
för trapporna och knackade på dörren till den
amerikanske kemistens rum.

"Ingen öppnade och det var alldeles tyst der
inne; jag lyssnade, orolig att hafva dröjt för länge och
fruktande att dessa vagabonder redan åter vore ute
på förtjenst och att jag kanske icke skulle
återfinna dem.

"Efter några ögonblick hördes emellertid lätta och
tysta steg af någon, som närmade sig dörren, men
ingen rörelse gjordes för att öppna, och troligen
lyssnade man derinne, liksom jag utanför.

"Jag frågade då helt högt på engelska, om jag
kunde få träffa doktor Burroughs.

"Hvad vill ni honom?" svarades på samma språk
af en mild och vek röst, som jag genast igenkände
såsom den unge gossens.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free