Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blifva en skurk, ifrån att vara en hederlig karl,"
inföll Astley med någon hetta.
"Du har rätt. Jag var emellertid i en upprörd
sinnesstämning då de främmande voro borta; Mylitta
hade gått upp till våra rum, och jag gick ut i
parken, för att svalka mig eller kanske rättare för
att undvika dig, som jag såg gå in i biblioteket.
"Klockan var ungefär tolf, men ljusskenet ifrån
Mylittas kammarfönster lyste ännu, då jag efter en
stund återvände och gick uppför trappan. Jag aftog
min frack i yttre rummet, svepte nattrocken omkring
mig och skulle gå in, men dörren var stängd.
"Förundrad ropade jag åt Mylitta och knackade
på, men fick intet svar, och genom nyckelhålet såg
jag nu att det var mörkt derinne.
Jag trodde att hon hade somnat eller blifvit
stött öfver mitt dröjsmål och tog ljuset för att gå
tillbaka och inkomma genom ett kabinett på andra
sidan, men äfven denna dörr var stängd för natten.
Deri låg alls ingenting ovanligt, men emellertid intog
mig en sällsam oro, en misstanke, för hvilken jag
icke gjorde mig fullt reda. Jag skyndade ut i
korridoren och gick utför den trappa, som förde till
andra sidan af huset, der dina rum och biblioteket
voro belägna, och öppnade hastigt dörren till en smal
gång, som sammanbinder dessa.
"Troligen hade jag gått mycket tyst och fort;
der, liksom öfverallt i hela huset, var nu mörkt,
men det ljus, jag medförde, upplyste en scen framför
mig, som gjorde mig mållös af vrede och bestörtning,
ty jag finner Mylitta — i dina armar."
"Eller mig i hennes," inföll Astley leende.
"Jag hade stannat orörlig," fortfor Alf, utan att
gifva akt på afbrottet, "och jag ser Mylitta vända
sig om, stirra på mig med en min af bestörtning och
utropa:
"AÅh, hvilket misstag!" i det hon kastar sig emot
mig och rycker mig med sig tillbaka genom dörren,
hvarifrån jag nyss kommit."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
