- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
163

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jag kunna anses för en skolpojke ... Och i sanning,
hvem vet hur många skolpojkar, som i sjelfva verket
döljas under diplomatens, statsmannens, embetsmannens,
snillenas och de lärdes guldbroderade rockar eller
svarta frackar."

"Du har rätt; jag börjar tro att den öfverlägsna
vishet, det lugn, den ofelbarhet, själfbeherskning och
beundransvärda själskraft, som vi i var ungdom
tilllägga de grå håren, i sjelfva verket lika litet existera,
som de heroer, hvarom historien talar. Det är
händelsen eller dikten endast, som skapar dem, och
afståndet och okunnigheten, som förläna dem sina
proportioner, förstorade ännu mer af vår fantasi och vår
önskan att finna idealer

"Begreppet och förhoppningen om fullkomlighet
är hos menniskan så starkt, att hon tror sig se den,
äfven der den icke kan finnas; och det kännes bittrare
att finna konstaterad alla andras svaghet,
barnslighet och otillräknelighet, än att erkänna sin egen;
ty det var under förutsättningen af deras värde, som
vi tröstade oss öfver vår egen obetydlighet, derigenom
omedvetet bekräftande mensklighetens mystiska
solidaritet.

"Att finna tomhet, värdelöshet och lumpenhet
öfverallt förtorkar hjertat ... Vi hafva tänkt oss, att
vår mannaålder skulle föra oss till ett panteon för
storhet och kraft, och vi finna oss allt jemt komma
ur den ena barnkammaren eller skolsalen till den
andra; men barnen deri äro fullväxta; de gråa håren
finna vi nog, men visheten söka vi fåfängt, och höjden
af vår väntade klokskap reducerar sig till att finna
vårt misstag ..."

"Och till att höja våra blickar," inföll Alf; "vi
hafva ingen rätt att surmulna se ned på jorden,
derför att vi der icke se stjernorna tindra, annat än
afspeglade i vattenpussarne. Och i synnerhet böra
vi icke förblanda barnslighet med lumpenhet, som du
tycks mig göra. Vi hafva orätt att harmas och känna
oss förödmjukade genom barnsligheten af vårt hjertas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free