Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Aha! Nå i det fallet kunna vi förena oss med
dem ... Men ni bleknar, min fru! Ni mår illa? Ni
har säkert gått allt för fort och värmen är
tryckande."
"Ja, jag känner mig verkligen trött ... Jag skall
hvila här en minut," svarade fru Sarassin, som
verkligen hade ansträngt sig för mycket och dessutom
ville samla sina tankar och bereda sig på det
ingalunda angenäma möte, hon väntade.
Hon satte sig ned, och hennes följeslagare gick
in genom den gamla portalen, utan att ens kasta en
blick på dess mystiska bildhuggerier af änglar och
påfvar och fåvitska jungfrur, som bilda en hel
procession i dess hvalf.
Det dröjde emellertid icke många minuter, innan
han åter kom ut och mötte den otåliga fru Sarassin,
som nu fullkomligt återhemtat sig.
"Ni hade mycket rätt," sade han. "Kyrkan är
öppen. En herre och ett fruntimmer gingo just nu
upp i tornet, för att beundra utsigten; om ni vill
följa dem så var så god och tag min arm ... Det
går en spiraltrappa, som ni kanske såg, utanpå hela
det genombrutna tornet, den är ganska lätt att stiga
uppför, och alla resande besöka denna plats."
Markisinnan kastade en blick in i den tomma
kyrkan, hon såg ingen annan menniska der, än en
sakristan, som sysslade vid högaltaret.
"Är ni säker att någon gick upp i tornet?" sade
hon, orolig att möjligen förlora flyktingarnes spår.
"Ja, mycket säker, och jag igenkände dem till
och med, det var en baron Rosenhein med sin fru
eller syster, som bor på "Gyllene storken", i rummen
bredvid mig."
Fru Sarassin spratt till af glädje. Det hade då
verkligen lyckats henne att upphinna dem, de skulle
nu icke kunna undkomma, hon hade så att säga
uppjagat dem hit och skulle nu ovilkorligen komma
ansigte mot ansigte med denna trolösa och
förvillade bror, som ständigt undvikit henne och som,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
