Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Saknaden af denna lycka är sällan positiv; vi
inse till och med icke alltid hvad som felas oss, men
i fullkomlig brist deraf, krympa själen och sinnet
tillsammans, vi föra ett tynande moraliskt lif; men
vi vänja oss slutligen dervid, liksom blommorna
kunna vänjas att nästan alldeles kunna umbära
vatten, men de förlora sin egentliga friskhet, färg och
doft, utan att likväl vissna eller dö.
Det ligger en outsäglig plåga uti att ständigt
behöfva sänka sig ned till sin omgifning, att nödgas
härma ett språk och ett uppfattningssätt, som är oss
motbjudande, att nästan spela en rol för att icke
missförstås, misstänkas och klandras för högmod och
ovanlighet.
Äfven det frommaste sinne och den största
ödmjukhet och tolerans blifva härvid i längden
otillräckliga, man önskar dessa naturer utan högre
omdöme, lyftning och ädelhet allt möjligt godt, man gör
rättvisa åt deras goda egenskaper, deras nyckfulla
välvilja och praktiska förtjenster, men man gör det
helst på afstånd.
Roxanes mor var just af detta slag; hon var
slug, utan att vara öfverlägsen, småaktig och lumpen
i sina omdömen och sin verldsåskådning, högmodig,
utan att ega någon stolthet, egenkär och egennyttig,
utan att sjelf ega någon aning derom; sväfvande och
dunkel i sina rättsbegrepp, ljum och opålitlig i sin
vänskap, men intensiv och envis i sitt hat. Med allt
detta var hon emellertid långt ifrån elak, hon var
lättrörd och hade till och med vid vissa tillfällen,
då det föll sig lägligt, ett godt hjerta.
Hur många menniskor, som kallas "bättre" och
"bildade", som till och med bekläda höga,
ansvarsfulla och ledande embeten, likna henne icke, utan
att man har rättighet att anse dem för annat än
hederliga och mycket hyggliga.
Elisa sitter nu med sin virkning i knäet utan
att arbeta och fäster med ett nästan moderligt
småleende sina uppmärksamma blickar på Roxane,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
