Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som med glödande ifver, qvickt och vältäligt, ger en
målande beskrifning öfver sitt lif i Paris, sin
pensionstid med alla dess små förtretligheter, intriger, sorger
och torftiga nöjen.
Lärare och lärarinnor, domestikerne, ända ned
till mjölkhustrun, fruktmånglerskan och portvakten,
porträtteras förträffligt, men med en ironi och skärpa,
som vitnade om mera hufvud an hjerta.
Fransmännen hafva, som man vet, ett medfödt
konstnärslynne, en artistisk smak, och Roxane, som
för första gången fått anledning att visa detta,
hänfördes af nöjet att ega en talang, hvarom hon var
okunnig, och räknade alls icke så noga om sanningen
och den verkliga färgen fingo betydliga retoucheringar
för effektens skull.
Hon skrattade ohejdadt åt sina egna små epigram
och skonade ingenting vid detta bitande och
olycksfulla gyckel, hvilket, utgörande en öfvervägande
ingrediens i det franska lynnet, kanhända bär skulden
för flere och större af detta folks olyckor, än man
förmodar, ty då man icke har vördnad för någonting,
slutar man med att icke ens bära aktning för sig sjelf.
Då Roxane ett ögonblick tystnade, sade Elisa
tankfullt:
"Stackars barn, har då ingen af alla dessa
menniskor med hvilka du hittills lefvat kunnat ingifva
dig någon verklig tillgifvenhet?"
"Åhjo, förestånderskan, madame Dupont eller
mère Agathe, som hon kallades, var nog en god
varelse, och jag tyckte rätt mycket om henne, och vår
religionslärare, abbé Beurré, var en förträfflig gubbe."
"Men du älskade dem likväl icke?"
"Jo, naturligtvis. Madame Dupont vårdade mig,
då jag hade skarlakansfebern, med ett märkvärdigt
tålamod, och abbén efterskänkte i sitt hjertas
välmening mer än en gång den penitens, jag förtjent ...
Ack! jag glömmer aldrig hur embarasserad den
hederlige gubben var, då jag och en kamrat, vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
