Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Att älska!" upprepade Roxane tvekande och
förvånad, i det en blek rodnad spred sig öfver
hennes kinder.
"Ja, lära dig, att ett kärleksfullt hjerta är
lifvets första pligt och högsta skatt."
"Ah! du menar kanske ett helgadt och kristligt
sinne, som abbé Beurré uttryckte sig?" inföll
Roxane spefullt.
"Ja, kanhända ..."
"Men, min Gud, det kommer väl bara icke att
ske genom att låta mig äta löksoppa alla dagar?"
återtog hon skrattande och helt och hållet glömmande
den rörelse hon nyss visat.
"Nej, var lugn; men säg mig nu, hvad du tror
att alla dessa menniskor, som i flere år omgifvit dig
och alltid visat dig vänskap och välvilja, hur de
skulle funnit sig belåtna med den löjliga målning du
nyss gjort af dem."
"Ah, min Gud! det är ju för dig och icke för
dem jag gjort den."
"Så mycket sämre ... då jag är borta, då jag
icke hör dig, hur qvick och rolig skall du icke vara
på min bekostnad ..."
"Elisa, hvad säger du?"
"Hvad jag tänker, ingenting annat, du ville
ju så."
"Men hur kan du tänka något sådant om mig?"
"Det är en mycket naturlig tanke; jag har ingen
anledning att tro, det du skulle skona en vän ifrån
gårdagen, då du så grymt persifflerar dem du egt i
många år."
Roxane sänkte hufvudet, förvirrad öfver logiken
i sin nya väns resonnement, och svarade ingenting.
"Jag tänker vidare," fortfor Elisa, "att ett ädelt
sinne hellre suspenderar sin möjliga qvickhet, än det
öfvar den på en frånvarande, som icke kan försvara
sig ... förstår du mig, Roxane, och förlåter du den
uppriktighet som du sjelf framkallat?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
