Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genast, med ett hastigt rosenskimmer öfver sin hvita
panna, tillbaka igen.
Hon hade emellertid vid den häftiga rörelsen,
antingen af våda eller med afsigt, tappat grenen, som
hon hållit i handen; den föll i vattnet och då båten
i nästa minut kommit alldeles under ringmuren,
lutade sig den läsande herrn öfver relingen och
upptog grenen, i det han helsade på Roxane, hvilken
var den enda af de båda flickorna, som han
upptäckte.
Hans kamrat hvilken ända hittills haft öga
endast för det gamla slottets pittoreska utseende, lyfte
dem nu från sitt album och observerade äfven den
unga flickan, som betraktade honom med en så oförstäld
förvåning, rörelse och nyfikenhet, som om han varit
den helige Petrus gående på vattnet nedanför, eller
någon annan lika märkvärdig och oväntad
uppenbarelse.
Äfven han helsade henne nu vördnadsfullt, och
ett par minuter derefter gled båten vidare och
fortsatte sin färd utmed stranden, förbi den gamla
raserade vågbrytarens oregelbundna stenmassor, framåt
Clarens och Montreux.
Det tycktes, som om den obestämda och skära
rodnaden på Elieas panna återkastats i fördubblad glans
på Roxanes kinder; ty de glödde i den varmaste
purpur, och hennes strålande och uttrycksfulla ögon följde
ännu båten som aflägsnade sig.
Elisa, hvilken tydligen också blifvit öfverraskad
och upprörd vid åsynen af de båda seglarne, hade
emellertid genast beherskat sig och observerade nu med
en besynnerlig och smärtsam förvåning Roxanes
oförstälda sinnesrörelse.
Då den lilla farkosten några minuter derefter
försvann vid strandens krökning, kastade sig den unga
flickan, snyftande som ett barn, i hennes armar och
utropade häftigt och lidelsefullt:
"Det var han! ... Det var han! Han är borta
och jag får kanske aldrig se honom mera."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
