Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och skrika, och detta oväsen blandades med nödrop
ifrån barn, som blifvit klämda, och qvinnor, som blefvo
rädda, och jag knuffades fram mot min vilja, midt in
i denna hvirfvel, der hvar och en endast tänkte på
sig sjelf och, för att rädda sig, obarmhertigt
nedtrampade sin granne, som haft den olyckan att falla
omkull och icke mera kunde resa sig ..."
"Ack, Elisa! du kan icke föreställa dig hvad en
dylik förvirring är hemsk ... jag glömmer aldrig den
förskräckelse, som intog mig, då jag af den
påträngande menniskomassan — som redan af faran förlorat
allt medlidande och all besinning — kände mig
upplyft ifrån marken. Jag hade förlorat fotfäste och skulle
i nästa ögonblick hafva blifvit ihjälklämd eller
trampad till döds i smutsen under alla dessa fötter, då jag
för en sekund fördes midt i famnen på en kraftfull
ung man, som, ännu lugn och med hufvudet öfver de
andra, syntes beherska dem, som voro honom närmast.
"I min förtviflan och dödsångest tänkte jag
endast på att rädda mig, slog båda mina armar om hans
hals och tryckte mig fast vid honom, utan att
besinna, att jag derigenom kanske störtade äfven honom,
som nu hade svårt att hålla sig upprätt.
"I stället att stöta mig ifrån sig, sade han
emellertid nästan skämtande och med ett så vänligt
småleende på sitt vackra ansigte: "Håll er väl fast, mitt
stackars barn, så skola vi åtminstone stå eller falla
tillsammans."
"Ett ögonblick derefter hörde jag förvirrade rop
omkring oss: det tycktes, som dessa just anginge min
räddare, ty man betraktade oss ömsom med ovilja, ömsom
med deltagande; det lyckades oss emellertid att komma
ur den värsta trängseln, sedan jag sett än den ena,
än den andra knuffas ned bredvid oss, för att icke
mera kunna resa sig, och mängden, som en brusande
flod, bölja fram öfver dem.
"Jag slöt ögonen, för att icke se all denna
hemska förvirring, och tryckte mina kalla läppar mot min
räddares skäggiga kind, ty jag tänkte icke på, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
