- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
202

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ropade på hjelp, och den förfärliga qvinnan flydde
ändtligen.

"Se här" — fortfor Roxane småleende och vek
undan sin spetsmanchett — "här synas ännu ärren
efter hennes hvassa tänder, men dessa ärr och det blod
jag utgjutit för att försvara min skatt, har gjort den
ännu kärare för mig ... Jag omtalade för ingen mitt
äfventyr och föregaf att det var min egen lilla börs,
hvars försvar ådragit mig det sår, hvaraf jag blödde.

"Emellertid förändrades efter denna händelse
ordningen i pensionen, hvilken förut väl stått under
klostrets uppsigt, men haft mera frihet; vi fingo aldrig
mer några lektioner derutom och ärret på min hand
gjorde en sorglig epok i vårt skollif.

"Det ena året efter det andra förgick; jag trodde
nästan nu, att min okände räddare var död, kanske
landsförvisad eller försmäktade i ett fängelse; jag
lofvade mig sjelf, att hans plånbok aldrig skulle lemna
mig, och jag bär den ännu i detta ögonblick vid mitt
hjerta."

"Har du icke ens för din mor berättat denna
händelse och visat henne ditt anförtrodda gods?" sade Elisa.

"Hon fick visserligen del af mitt äfventyr med
den djerfva qvinnan vid porten, men jag har aldrig
talat om min fara i folkträngseln och aldrig visat
henne plånboken ... Jag skulle ju då ha brutit mitt
löfte ... och dessutom var det mig så ljuft att ensam
ega denna hemlighet ... Mamma skulle icke ha tänkt
som jag derom ..."

"Men är du verkligen säker, Roxane, att den
person, du nyss såg i båten här, var denne okände räddare?"

"Ja! ... Ack ja! det är intet tvifvel derom. Mitt
minne har hvarje dag under dessa ar framkallat hans
bild; han har icke det minsta förändrat sig sedan dess,
men det har säkerligen jag, och han igenkände mig icke."

"Han är då kanhända icke fransman; ty dessa
båda herrar äro säkert utländingar, troligen engelsmän."

"Nej, Elisa, han är icke engelsman."

"Hur vet du det?"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free