Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle odelad tillfalla Hedda, så hade hon ingen brist
på "hedersamma anbud", som faster Petronella
uttryckte sig.
Att Hedda ännu kunde bibehålla något hopp att
blifva Astleys, hennes så högt älskade fostersons, den
engelske lordens maka, ansåg Petronella för en ren
galenskap.
Hon hade dessutom allt sedan den kulna
vintermorgonen, då Astley reste ifrån Skurups gård, aldrig
hört hans namn uttalas af Heddas läppar, och hon
hoppades, att om hans minne ännu fans i hennes
hjerta, det var på ett anständigt och systerligt sätt
der förvaradt, på samma sätt som man bevarar
hågkomsten af de döda.
"Se så, mitt barn!" började den hederliga
gumman, nu sedan ändtligen alla hennes
begrafningsanstalter lyckligen voro satta i system i hennes
hufvud, för att sedermera vederbörligen utföras; "nu få
vi icke längre öfverlemna oss åt en overksam sorg
och klagan öfver hvad Herren pålagt oss ...
Ingenting kan ju vara mindre oväntadt än döden och
ingen sorg mera egoistisk än sorgen öfver de döda,
som fått ro och hvila ... Gå nu vackert och säg åt
Karna, att hon med några af drängarnes tillhjelp
flyttar ned likkistan ifrån vinden; det är icke klokt
att lemna ett lik i flere timmar qvarliggande på
sängkläderna.
Prosten hade nämligen följt det bruk, som då
var temligen allmänt, att redan i förväg låta göra
sin likkista i ordning, och omsorgen derom var således
de efterlefvande besparad. Himlen vet hvilken
orsaken egentligen var till denna förtänksamhet, ty
nog kan man vara lugn för att icke blifva
obegrafven. I vår tid, som eger den särskilda utmärkande
egenskapen att aldrig vilja räcka till ens för vår
lefnads många omsorger, lemna vi omsorgen om vår
döda lekamen åt andra, och ingen menniska anskaffar
numera sin egen likkista.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
