- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
210

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rådfråga den erfarna och i all nöd och alla
bekymmer anlitade och hjelpsamma mamsell Petronella.

Gumman är nu derför helt ensam i ett litet rum,
hvars enda lyx är den mest fullkomliga och
noggranna renlighet och ordning. Hon sitter i en
länstol vid fönstret, sysselsatt med en oändligt fin och
konstig stickning, hvars bredd och längd ingåfvo en
naturlig förmodan, att den icke skulle slutas under
hennes lifstid.

Det skulle blifva gardiner till Heddas kammare
och bekräftade den sällsamma erfarenheten, att det
just är vid lifvets slut, som man företar sig de mest
långsamma och besvärliga arbeten.

Fönsterposten bredvid henne är fullsatt med
ännu blommande astrar; det snöhvita golfvet är
belagdt med tjocka, konstigt väfda mattor, en frukt af
faster Petronellas forna flit, liksom alkovens randiga
gardiner och det hvita sängtäckets olika och konstigt
virkade rutor; på väggen öfver sängen hänger
farbror Jöns’ stora silfverur, och inom glas och ram
sitta der bredvid de svarta silhouetterna af familjens
närmaste medlemmar, omkransade af artistiskt
löfverk, utklippt af grönt papper; med ett ord, hon är
omgifven af alla dessa egendomliga och älskade
föremål, hvilka tyckas liksom växa upp omkring gamla
aktningsvärda qvinnor, hvilkas alla tycken och hela
individualitet de afspegla.

Det låga rummets höga temperatur och den
intensiva lukten af starkt kaffe fulländade intrycket
af denna tysta, ensliga fristad i den lefvande
bullrande verlden, denna graf på grafvens brädd.

Hvem har icke någon gång sett ett dylikt
anspråkslöst, nästan rörande bo, hvars ödmjuka, milda
och bleka invånarinna, oftast efter ett mycket tungt,
verksamt och uppoffrande, ehuru kanhända obemärkt
lif, dragit sig undan och liksom krupit ihop, för att
taga så litet rum som möjligt i den verld, hvilken
glömt henne derför, att hon icke längre kan tjena

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free