- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
212

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det var hennes brors forne adjunkt, den
tillförordnade presten i Skurup, vice pastor Zebedeus,
som nu vände sig rundt omkring och länge famlade
med låset, innan han lyckades stänga dörren efter sig.

Pastor Zebedeus var en man mellan tretio och
fyrtio år; hans tunna hår var i detta ögonblick så
omsorgsfullt kammadt öfver den bara fläcken på hans
hjessa, att man skulle kunna tro det vara klistradt
deröfver; ifrån hans lilla, nästan osynliga uppnäsa
var hvart enda snuskorn omsorgsfullt bortrensadt;
hans prestkragar voro alldeles nystrukna; han hade
svarta vantar på sina stora, med vårtor fullsatta
händer, höll hatten i handen med högtidlighet, och
det felades endast att han haft den svarta kappan
öfver armen, för att tro honom komma till barndop
eller begrafning.

Så snart hans blickar, hvilka oroliga flugit
omkring, uppfattat att gumman var ensam, tycktes han
emellertid känna sig mera ogenerad; hans breda mun,
som vanligen såg ut att nyss hafva mottagit en sked
tjära, hvilken han sträfvade att svälja, öppnas nu
till ett slags sakta smackande, som egentligen var
nödvändigt för de otäta så kallade dubbelläpparnes
skull, hvarmed hans olyckliga fulhet ökades; han
satte efter något krus sin hatt på en stol och sade
med stark småländsk brytning:

"Dä fägner mej att si mamsell Petronella så
rasker och kryer ... har alltid nået för händer ... ä
qvicker och flinker som e myre ... Så ska fruntimmer
vare, då förkofrer di sej unnan för unnan."

Mamsell Petronella smålog vänligt, men svarade
ingenting på den artiga komplimangen, och pastorn
fortfor:

"Jag må bekänne att jag kommit hit, för att
förfråge mig hos mamsell Petronella och bedje om
hennes förord ... Det är så att en ungkarl har svårt
att rede sig med folk och fä i ett landtbruk och ...
och ..."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free