Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I öfverensstämmelse med sin plan hade hon
antagit förkortningen af sitt andra dopnamn Elisabet,
lagt dertill sin mors, i stället för sin fars namn, och
kallade sig Elisa Douglietz.
Den dag, då den unga äfventyrerskan lemnade
fasterns fridsamma koja, kunde på sätt och vis kallas
den gamlas sista positiva lifsdag, och då denna förlorat
sista skymten af Heddas tårfulla ögon och gick
tillbaka inom sin förstudörr, som hon läste i lås efter
sig, skulle man kunnat säga att hon i sjelfva verket,
liksom de gamla vikingarne, var "satt i hög".
Om vi emellertid ofta beklaga de gamla så djupt,
att vi känna oss frestade att fördöma de unga, så
röres vår känsla kanske ännu mer af att se en
stackars dotter eller nièce, ännu i lifvets vår, uppoffra
den korta, aldrig återkommande ungdomens
förhoppningar och fröjder, för att i enslighet och tystnad
inom fyra väggar bevaka en gammal tants eller mors
enformiga och dystra väntan på döden; se dem i
dof och tålig sjelfförsakelse, så att säga, underkasta
sig en artificiell vinters köld och mörker midt under
sommarens klara dag och antaga ålderdomens vanor
och tynande själslif, för att sjelf deraf slutligen
krympa tillsammans och vissna i förtid under den
dubbla mängden af tunga och långsamma år.
Den kloka och kärleksfulla faster Petronella hade
emellertid, i samma stund hon upptäckte detta
tilltänkta offer, afsagt sig detsamma och ombytt rolerna,
fullt inseende att det är lättare att uppoffra några
bleka och osäkra solstrålar mellan aftonens moln, än
den varma middagssolens fulla och klara sken.
Hedda följde alltså den friherrliga familjen till
Paris, och här ansåg hon sig först fullkomligt fri,
förlorande den sista landkänningen af fosterjorden
och den sista fruktan för tadel eller anmärkningar
och lemnad ensamt åt sitt eget hjerta och samvete.
Hon hade icke gjort någon hemlighet af sin
önskan att resa till England, och då hon efter någon
tid genom sina svenska vänner fått underrättelse om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
