Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
älska minnet, sedan ingenting annat återstår, och af
detta minne skapa en fantasi, som ofta är orimlig.
Hedda insåg kanhända att hon kände en
häftigare smärta sedan hon fått sin önskan uppfyld, men
det gifves smärtor dem man älskar, och för ungdomen
är det icke sorgen, utan stillheten och den passiva
hopplösheten, som äro svårast att fördraga.
Man var nu i slutet af säsongen; en del af Paris’
eleganta verld hade till och med redan lemnat
staden, men mrs Howard tycktes ännu icke vilja resa;
tvärt om syntes det, som om hon nu ville återtaga
hvad hennes flegma möjligen kommit henne att
förlora af sällskapslifvets behag, och större och mindre
soiréer hade flere gånger inom kort tid upplifvat det
lilla hotellets praktfulla rum.
Miss Elisa hade dervid spelat den rol, som
blifvit henne anbefald; och denna osynliga och passiva
rol var just den hon önskade sig. Hon hade då och
då växlat några ord med en ensam gammal herre
eller dam, supplerat, när det behöfts, mrs Howards
obetydliga pligter som värdinna och någon gång
rättat ett misstag bland betjeningen eller utfört en
befallning, under det hon observerade detta så omtalta
och beundrade salongslif, hvilket icke föreföll henne
mycket innehållsrikare och mera upplyftande än
sällskapstonen vid kalasen i Skurups prestgård.
Morgonen efter en sådan qväll, då hon inkom
med Aline, fann hon åter mrs Howard vid sitt
skrifbord, och äfven nu, som det tycktes, tankfull och
vid dåligt lynne. Hon steg upp, tog ett papper på
bordet, räckte det åt Hedda och sade helt tvärt:
"Är det ni, miss Elisa, som skrifvit detta?"
Hedda kastade förvånad ögonen derpå och
igenkände de verser, som hon för flere dagar sedan
förlorat, och som hon icke kunnat återfinna.
"Ja, madame; det är ett papper, som jag sökt,
och som jag är förundrad att återse här," sade hon,
villrådig om meningen af mrs Howards fråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
