Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öppna porten för de nedkommande, under det Hedda
smög sig in i hans lilla rum och sköt till dörren
efter sig.
Genom glasrutan såg hon nu den omtalta
rosenröda robens dyrbara släp susa förbi på stengolfvet och
såg, att den som bar det var en mycket vacker ung
qvinna, hvars stora ögon syntes ännu större och mera
effektfulla genom den mörka målade ringen der
omkring, såg hennes ansigte stråla af en djerf och
tillgjord glädtighet bakom en ofantlig och dyrbar
blomsterbukett, som hon likt en solfjäder höll framför sig,
och såg henne stödja sig på sin följeslagares arm med
en teatralisk förtrolighet.
Denne följeslagare vände sig till hälften bort,
blåste röken ifrån sin cigarr åt sidan och besvarade
hennes prat och munterhet med en min af så mycken
likgiltighet och vårdslös köld, att icke ens den
präktiga roben bort i mamsell Clothildes ögon kunna
öfverskyla det.
Ehuru Hedda knappt kunde se hans ansigte, hade
hennes hjerta likväl redan igenkänt Astley. Hennes
aning hade varit riktig, det var han, som nu åkte
bort med den vackra förlorade qvinnan, hvilken
fåfängt sökte att väcka ens en skymt af känsla eller
ett sken af ömhet och tycke i hans blick eller röst.
"Hur står det till? Ni mår illa ... Ni är ju blek
som en gipsbild, madame!" sade den gamle portvakten,
som påsatt sin bomullsmössa och nu betraktade Hedda
med en min af medlidande och hemligt förstånd.
"Den der mamsell Clothilde är en mycket farlig
qvinna," tillade han, skakande på hufvudet.
"Kanhända jag får bjuda er ett glas vatten?"
"Nej, jag tackar er ... Jag mår fullkomligt bra,
det är ingenting," sade Hedda, sansande sig och sårad
af den lätthet, med hvilken gubben tycktes
genomskåda ett förhållande, om hvars hvardaglighet hon i
sin oskuld var okunnig.
"Kanhända ni vill, att jag ropar åt den der
fiskern, som är tom? Det börjar skymma på, och ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
