Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begäran, då min hustru, efter hvad de påstodo, ju
rätt ofta helsat på mig och till och med qvarstannat
flere dagar. Jag blef helt bestört och ond öfver detta
besynnerliga yttrande; men saken hade sin riktighet;
Mylitta hade verkligen i min frånvaro varit inne i
mina rum och äfven stält så till, att man ansåg oss
fortsätta vårt äktenskap.
"Hon anade min afsigt och ville göra en laglig
skiljsmessa omöjlig, troligen för att, i händelse af
behof, ega rätt till mitt försvar och mina tillgångar.
Jag har sedan icke tänkt vidare på saken och är nöjd
så länge hon icke gör sina anspråk gällande."
"Men detta kan ju ske hvilken dag som helst."
Alf ryckte på axlarne och teg.
Båten hade nu hunnit ned till Chillon, och
roddaren frågade, om de ville gå i land och bese slottet,
hvars både fyrkantiga och runda torn och murar ligga
på en klippa ända ut i vattnet, och vid hvars fot de
befunno sig.
"Jag skulle ha mera lust att se det slott, vi nyss
lemnat ... Hvem tillhör det?" sade Astley.
"Det tillhör baron Rosenhein," svarade båtkarlen.
"Men han tillåter visst icke resande att inkomma der."
"Bor han der då och har familj?"
"Ja, han bor der, men han är helt ensam."
"Men vi sågo ju tvänne fruntimmer på slottets
terrass."
"Det var förmodligen hans syster, grefvinnan
Sarassin, och hennes dotter, som äro der på besök,"
återtog karlen, som var ifrån Vevey och kände till
invånarne i La Tours slott.
"Det är sent, och jag vill sluta Byrons poem om
Chillon, innan jag ser den stackars Bonnivards
fängelse såsom illustration dertill," fortfor Astley, som
nyss lagt ifrån sig den engelske skaldens kärfva och
brådstörtade dikt.
Roddaren, som hvilat på årorna, vände båten
sakta; och helt långsamt, liksom man kommit,
återvände man förbi baron Rosenheins slott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
