Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skräpig veranda, öfvertäckt af gamla knöliga vinstockar
och lönnar, hvilka man klippt och format till ett platt
tak, och en kägelbana utmed väggen illustrerade det
mycket tarfligt förlustelsestället, der de anspråkslösa
stadsboarne brukade dricka en flaska vin om
söndagsqvällarne.
For tillfället tycktes det emellertid vara alldeles
tomt. Värdinnan stod helt sysslolös i dörren med
armarne i kors, och det var först ett par ögonblick
derefter, som Roxane, hvilken likgiltigt lät sina ögon
hvila på det välbekanta huset, upptäckte att en
person satt med ryggen vänd åt henne vid ett af de
små borden under löftaket.
Han steg nu upp för att betala, det vin och
vatten han förtärt, och Roxane spratt till och
rodnade af öfverraskning och sinnesrörelse, ty ehuru
afståndet var temligen stort, trodde hon sig likväl
igenkänna fremlingen i båten, som mottagit hennes
biljett utan att, som det tycktes, fasta minsta
uppmärksamhet därvid.
Nu gick han igenom huset för att utkomma på
vägen, men hvilken väg ämnade han val taga? Det
fanns två, den närmaste till staden gick utmed floden
der nere, men genom Bosquets de Rouvenaz kom man
förbi kyrkan och till östra sidan af Vevey; om han
tog denna, så skulle han passera alldeles förbi henne.
Den unga flickan darrade, och ehuru nyss så
ifrig att återse denne man, med hvilken ett möte
syntes henne så nödvändigt och naturligt, var hon
nu villrådig och nästan färdig att fly honom.
Den händelse, som gjort epok i hennes lif, och
den gemensamma faran och förskräckelsen dervid hade
i hennes ögon förenat dem, hon hade beständigt tänkt
derpå och kunde icke föreställa, sig att han kunde
glömma den; och nu, då hon ändtligen återsett honom,
då hon af tacksamhet velat kasta sig i hans armar,
liksom hon en gång gjort det af förtviflan, nu
igenkände han henne icke och undvek henne till och med;
förvirrad, nedslagen och obeslutsam, gick Roxane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
