Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillbaka till mossbänken, der hon skulle invänta Elisa,
och sjönk ned derpå, öfverlemnande sig passivt åt
slumpens ledning.
Ljudet af raska steg och en halfhög sång på en
vemodig melodi och med fremmande, obegripliga ord
nådde i detsamma hennes öra, och då hon såg upp,
stod Alf Stjerne midt för henne.
Han hade stannat, tydligen öfverraskad och
villrådig vid hennes åsyn. Hans bruna kinder fingo en
högre färg och han tycktes söka efter ord; det var
säkert minnet af hennes tvetydiga uppförande på
terrassen och den olyckliga biljetten, hon förstod det
allt för väl, som kom honom att tveka; men då hans
vackra, ärliga ansigte med de kloka och glada ögonen,
hvilkas minne allt jemt följt henne, nu åter i
verkligheten mötte hennes blickar, glömde Roxane sin
modlöshet och ånger, sträckte sin hand emot honom
med frimodiga och strålande ögon och utropade rörd:
"Ändtligen ser jag er åter! ... Men ni? ... Ni
har då helt och hållet glömt den lilla flickan i Paris,
hvars lif ni räddade för fyra år sedan?"
Alf betraktade henne förvånad och mumlade
tvekande:
"Ah! min fröken! Ni skulle vara ..."
"Den lilla pensionären, som ni bar på era armar
ur folkträngseln, och som allt sedan beständigt tänkt
på er och troget förvarat hvad ni då anförtrodde
henne."
"I sanning, min fröken, det var omöjligt att
igenkänna er; ni var då ännu ett barn och dertill
halft sanslös af skrämsel och ångest, och jag återser
er nu i ungdomens och skönhetens hela glans," sade
Stjerne öfverraskad och glad att icke hafva råkat ut
antingen för en lättsinnig eller vansinnig varelse, som
han varit nära att tro.
"Ni sade mig icke ert namn," återtog hon, "och
jag egde intet medel att återställa er hvad jag
mottog ... Jag har emellertid heligt hållit mitt löfte, och
intet öga har någonsin sett hvarken plånboken eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
