- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
282

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Nej, jag undkom lyckligtvis, ehuru flere
personer, som kanske voro lika oskyldiga som jag, blefvo
bortförda af gensdarmerne."

"Och har ni allt sedan vistats i Paris?"

"Nej, icke beständigt. Och ni?"

"Jag var innesluten i min klosterpension och
egde intet hopp att få återse er. Och nu, då jag, i
glädjen öfver att finna er af händelsen förd till min
onkels slott, skref till er, så har ni missförstått mig
kanhända?"

"Ack, min fröken, förlåt ... då man hunnit till
min ålder, har man redan gjort så många ledsamma
upptäckter, att misstron är ens första känsla ..."

"Vid er ålder! ... Ni anser er då vara mycket
gammal och vördnadsvärd?"

"Visst icke vördnadsvärd, men tillräckligt
gammal kanske, för att kunna anse er som en dotter."

Den unga flickan nedslog ögonen och teg, medan
Stjerne satte sig ned bredvid henne på torfbänken,
vägande det hemlighetsfulla korset i handen och
mumlande med tankfull min:

"Besynnerligt att jag skulle återfå detta kors,
som jag förvarat till minne af en psykisk gåta,
hvilken jag fåfängt söker att lösa ... gåtan om själens
delbarhet genom sömnen ..."

"Hvad menar ni, min herre?" sade Roxane, som
ingenting förstod af hans tysta monolog.

"Förlåt, min fröken; det var endast minnet af
det sällsamma sätt, hvarpå detta kors kommit i mina
händer, som öfverväldigade mig, ingenting annat ...
Hvem vet emellertid, om icke dess besynnerliga
inskription kanhända till slut verkligen eger någon
betydelse, som kan bli farlig för innehafvaren deraf."

"Ah, om den ännu en gång skulle kunna sätta
er i fara, så låt mig behålla det ... hos mig skall
det aldrig kunna misstydas, ty det skall ständigt
gömmas vid mitt hjerta," sade Roxane lifligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free