Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han hade legat i gräset, tätt invid vattnet
bakom albuskarne bredvid sin herre, och denne vände
sig nu om, för att återkalla honom.
Det var en ung man om tjugotvå eller tjugotre
år, med ett yfvigt ljusbrunt hår, hvaröfver sväfvade
en himmelsblå sammetsmössa, knappt så stor som ett
tefat; han hade glasögon, tunna, uppvridna
mustascher, ett långt, hoptvinnadt pipskägg nedanför sina
smala läppar och i handen en stor tobakspipa med
porslinshufvud och munstycke af bernsten, nästan så
bredt som hela hans mun, hvilket då han rökte gaf
honom ett mycket besynnerligt och löjligt utseende.
Pipan var emellertid för länge sedan släckt och
hade legat kallnad och bortglömd tvärt öfver en
uppslagen bok bredvid honom, men blifvit tillgripen för
ögonblicket, utan tvifvel i afsigt att dölja det lifliga
intresse, dess egare nyss funnit i konversationen med
en ung flicka, som utgjorde hans sällskap vid
flodstranden.
Fru Sarassin hade genast nedfält sin slöja, men
den unge mannen hade likväl hunnit att ganska
tydligt se hennes ansigte, och detta ansigte tycktes på
honom göra en synnerlig effekt.
Han reste sig genast helt och hållet med en
min af liflig nyfikenhet, och i det han gjorde ett
tecken åt sin följeslagerska att stanna obemärkt, böjde
han undan grenarne, som dolt honom, och steg fram
på vägen, i det han artigt lyfte på den granna
hufvudbonaden, hvilken utmärker de tyska studenterne
och hvars lysande färger kanhända äro ämnade att
bringa ljus i de ofta dunkla och förvirrade idéerna
derunder.
Om studenten emellertid igenkände fru Sarassin,
så var han sjelf tydligen alldeles obekant för henne,
ty hon besvarade helt likgiltigt hans helsning och
sade frågande:
"För denna väg till Carouge, min herre?"
"Nej, madame, ni hade bort vika af vid
Coulouvrenière och gå öfver slätten vid Plain-Palais ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
