- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
298

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Gubben mumlade någonting, som man kunde
uttyda hur man ville, antingen såsom ett tacksamt
erkännande eller en ed öfver advokatens rekommendation, och
följde sin gäst till dörren, då hon nu aflägsnade sig.

"Det är temligen mörkt ... jag hoppas att jag
icke må gå vilse," sade fru Sarassin, seende sig
omkring med någon oro, då hon åter utkommit på den
lilla trätrappan.

"Gå endast gatan rätt fram, sedan ni kommit
öfver bron; ni kan icke misstaga er ... och er adress,
madame? Är den fortfarande Paris, som vanligt?"

"Ja, jag reser redan i morgon, och jag väntar
med otålighet underrättelser från er."

Monsieur Wachereau slog igen sin lilla smutsiga
dörr, och markisinnan gick varsamt utför de branta
trappstegen och stod nu på gatan helt ensam.

*



Det var nu alldeles mörkt; ett och annat ljus
skimrade redan ifrån Genève, men Carouges små hus
och kojor lågo försänkta i tystnad och mörker: både
menniskor och djur tycktes der redan njuta af sin
nattro; och fru Sarassin fann denna tystnad och
enslighet för ingen del angenäm. Hon var van vid
bullret, rörelsen och upplysningen på Paris’ gator,
och den djupa skymningen på den långa bron och
längs utmed Arves ensliga stränder förskräckte henne.

Tagande sitt parti, skyndade hon emellertid ned
till floden, på hvars andra strand den jemförelsevis
lifliga förstaden till Genève började.

Intryckt i vinkeln mellan trädgårdsmuren och
guldsmedens hus, hade emellertid den tyske
studenten väntat henne; och om det icke varit så mörkt,
skulle hon säkert genast hafva sett hans himmelsblå
mössa lysa, bredvid de gröna bönstänglarne, som
hängde öfver muren. Rökande helt lugnt sin pipa
hörde han hennes afsked ifrån monsieur Wachereau

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free