- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
315

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

väpplingens och det solvarma gräsets doft i förening med
bäckens sorl framkallat.

En ofrivillig suck från Astley besvarades som
af ett eko från Alfs läppar; båda smålogo
öfverraskade och halft förlägna inför hvarandra, och Alf
sade skrattande, i det han reste sig upp på armbågen:

"Tänker du på dina valmän der hemma i
Cornwall, som vänta på dig?"

"Nej, i sanning ... jag tänkte på något helt
annat."

"På din hemlighetsfulla skyddsengel kanhända?"

"Nej, icke ens det ... jag tänkte på
materialisternes hypotes om rörelsen såsom förklaring och orsak
till allt; "les atomes en mouvement" såsom det
yttersta resultatet af vår forskning.

"Det är då åtminstone ett bedröfligt resultat,"
sade Alf likgiltigt och med en gäspning.

"Mycket bedröfligt, det är sant ... men oron
inom mig sjelf, min andes hemlighetsfulla darrning,
att jag så må säga, tycktes mig just nu bekräfta
deras påstående."

"Hvad menar du? ... Jag förstår dig icke."

"Ser du, Alf, hur vackert vinkullarnes ljusa
grönska afbryter emot skogens dunkla bakgrund och
hur denna i sin ordning aftecknar sina mörka
konturer emot den rena aftonhimmelen, hur sjön framför
oss blir allt mera djupblå och alperna på andra sidan
allt mera rosenröda ... Allt omkring mig tjusar i
denna stund mitt öga, jag berusas af ängens doft,
och näktergalens första afbrutna och melankoliska
slag i parken der borta smeka mitt öra och komma
mitt hjerta att klappa af en sällsam rörelse ...

"Allt är så ljuft, så harmoniskt i detta
ögonblick; färger, toner, himmel, luft och jord; alla mina
sinnen njuta, försänkta i ett slags mild och stilla
vällust, jag tänker hvarken på det förflutna eller det
tillkommande, jag hvilar i den närvarande minuten
och tycker mig föras drömmande och sakta fram på
molnens mjuka silfverbäddar genom en oändlig rymd;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free